Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifva något ändå för den där hufvud värken, och om
damerna gå hem nu, så kunde ju jag...»
»Ja, visst gå vi hem, Betty lillaI» inföll nu Gerda,
som den här gången ville ställa sig in och därför
öfver-gick från dotterligheten. »Jag känner mig verkligen
riktigt trött.»
»Ja, men hattarna då, kära Gerda!»
»Dem kunna vi ju spara till i morgon. Jag känner
mig verkligen både trött och hungrig.»
»Jag har dessutom ett särskildt ärende till
grosshandlaren,» fortfor Klint, »och ville träffa honom för
en timme se’n, men då var han upptagen.»
»Säkert utaf den där skåningen, som ville köpa
huset,» sade frun. »Ack, vet doktorn, det är ett elände
med de här husaffärerna. Man blir riktigt nervös utaf
dem.»
»Och ändå skulle jag inte ogärna se att jag hade
ett par stycken!» utbrast Klint med en mycket talande
blick på den unga flickan. »Bara det att slippa gå och
betala sin hyra, som jag nu tänker göra... bara det
vore en salighet. Men jag tänkte just fråga.. .
eftersom fröken Gerda nyss sade att hon var hungrig —
skulle jag inte få bjuda damerna på ett glas vin och
några bakelser? Efter som vi just nu äro utanför
’fruntimmersfördärfvet’, som det ju kallas.»
»Ja, jag vet inte . .. hvad säger du, Gerda?» frågade
frun och såg inte alls omedgörlig ut.
»Nog vore det mycket uppfriskande,» svarade Gerda,
men tilläde med en skälmaktig blick på doktorn, »fast
inte kan väl en herre gå med in dit.»
»Det går ju alltid an att försöka,» skrattade Klint
och öppnade redan dörren, »jag kan väl inte bli mera
än utkörd — jaja, jag menar naturligtvis uttittad.»
Men han blef ingendera delen. Det var ovanligt
folktomt där inne, ty den rätta bakelsetiden var ännu
inte inne. Och doktorn var i hög grad artig och
uppmärksam emot frun, som slutligen, just när de skulle
till att gå, frågade honom, om det inte skulle roa honom
att komma ut och hälsa på dem på Lidingön någon dag
— han hade ju ännu inte sett deras vackra landtställe
där ute vid Kyrkviken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
