Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur är det med mamma, herr doktor?»
»Ingenting farligt,» svarade Klint. »Jag har skrifvit
ett recept, om fröken vill skicka ner det på apoteket,
och i morgon förmiddag skall jag titta upp igen.»
»Nej, se doktorn!» utropade nu Villner och kom
fram till dem. »Det var eget att vi skulle träffas här!»
»Ja, detsamma säger jag!» svarade Klint, som inte
riktigt visste hur han skulle taga saken eller om han
skulle tillkännage någon närmare bekantskap.
»Jaså, herrarne känna hvarandra?» sade nu Karin
och såg intresserad ut. »Konsuln är uppe och ser på
rummen,» fortfor hon sedan och vände sig till doktorn.
»Konsuln?» utbrast Klint i frågande ton.
»Ja, men hade jag vetat att frökens mor varit
illamående, så skulle jag visst inte ...» svarade Villner
hastigt. »Men som jag nyss sade fröken här, min
värdinna, fröken Silfverberg, som varit här på
förmiddagen, gjorde mig till den grad nyfiken på våningen
— och hon öfverdref verkligen inte, när hon sade att
här var vackert — särdeles vackert till och med.»
Och härvid såg Villner mycket mera på den unga
flickan än på rummet.
»Å, nu öfverdrifver konsuln!» inföll Karin, och den
lifligare färgen på hennes kinder utvisade att hon förstod
den dolda undermeningen i hans ord. »Jag tycker att
rummen äro mycket vanliga.»
»Ja, rummen,» svarade Villner lifligt och återtog
sedan i förklarande ton: »men det är det smakfulla
innehållet och det utmärkta läget, som . . . men nu skall
jag inte uppehålla längre... jag kan kanske få komma
upp en annan dag och se på de öfriga rummen.»
Det fick han mycket gärna, förklarade fröken Karin,
och när hon sedan följde dem ut i tamburen och
stängde dörren efter dem, tyckte hon inom sig att
visningen af rum inte alls var ett så ledsamt göra, i
synnerhet när det kom så artiga herrar som den där
konsuln och när de till på köpet sågo så bra ut som han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
