Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där den kompletta frånvaron af alla hushållsbekyminer
lämnade brukspatronessan all den tid hon behöfde för
att skaffa den sista styf dottern bort ur hemmet
Och om nu händelsen fogat så att Emmy, den
yngsta dottern, varit en vanlig, snäll och medgörlig ung
flicka, så skulle detta varit lätt nog; men nu var det
inte alls fallet, utan tvärt om. Hon var en frisk och
kraftig ungmö om tjugutvå år och tycktes ännu helt
och hållet oberörd af alla tankar på kärlek och giftermål,
men i stället starkt upptagen af alla de mer eller
mindre samhällsomstörtande idéer, hvilka i våra dagar
pläga tumla om innanför de krusiga pannluggarna på
våra sportande och bicykelåkande unga damer. Men
rättvisan fordrar det erkännandet, att hon icke alls var
på minsta sätt okvinnlig för det. Det låg tvärt om
något särdeles mjukt och behagligt öfver hela hennes
smidiga och raka personlighet, och det var med ett
egendomligt, oefterhärmligt behag som hon bland sina
jämnåriga af båda könen plägade debattera sina
revolutionära läror eller sökte förklara sina ännu tämligen
dunkla teorier.
Ett hade hon likväl alldeles klart för sig: hon skulle
absolut inte göra som systrarna, gifta sig med hvem
som helst, bara för att slippa hemifrån. Det vore ju
att lämna fältet fritt för styf moderns behagsjuka och
härsklystnad. Ånej, hon skulle minsann visa henne
att . . . att . . .
Ja, hvad hon skulle visa henne, det talade hon
aldrig om, men att döma efter hennes beslutsamma min
och det trotsiga sätt, på hvilket hon kastade det täcka,
blonda hufvudet tillbaka, kunde man ana att det skulle
bli något märkvärdigt. Och likväl härskade det, trots
detta, ännu en fullständig yttre fred emellan styfmodern
och henne, och brukspatronen kunde lugnt öfverlämna
sig åt sina landsfaderliga omsorger, taga sin vira på
sällskapet de kvällar då han icke hade plenum och för
öfrigt njuta sitt sorgfria väsen i den bästa af världar,
utan en aning om att freden i hemmet, liksom den
nuvarande europeiska, egentligen var beväpnad ända till
tänderna.
Det behöfdes bara en liten, ganska vanlig tillfällighet
en af dessa små droppar som alltid pläga komma olägligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
