Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvem får jag hälsa honom ifrån?» frågade Emmy
med en skalkaktig blick på Sara, som också tycktes ha
roligt åt tråkigheten.
»Fröken kan ju vara så god och hälsa honom från
nya disponenten,» svarade den unge mannen med en ny
bugning och lade handen på dörrvredet.
»Ny .. . nya disponenten?» upprepade Emmy hastigt
och tog några steg emot honom. »Nej, men jag förstår
inte ... är det verkligen herr Falk?»
»Jo, nog är det så,» sade den unge mannen med
ett halft leende; »men jag undrar då inte alls på att
inte fröken känner igen mig — fröken såg mig ju bara
ett par gånger, tror jag, innan herrskapet reste utrikes.»
»Ja, det är nog sant.. . men ändå...»
»Och så är det väl för den här anläggningens
skull,» fortfor han, i det han med ett visst välbehag
strök sig om skägget. »Den har kommit till sedan, den »
»Då är det nog för det som jag inte heller kände
igen herr Falkl» utbrast Sara, som nu också steg upp
och gick emot honom med utsträckt hand.
»Jojo, det är nog detl» svarade Falk skrattande
och tryckte den framräckta handen så pass kraftigt, att
Sara genast drog sin tillbaka igen.
Under tiden hämtade sig Emmy hastigt från den
lätta förlägenhet, som hon kände öfver sitt stela sätt
nyss, och sade helt vänligt och inbjudande:
»Men vill inte herr Falk nu sitta ned och prata
litet med oss, så skall jag telefonera till pappa och fråga,
om herr Falk kan träffa honom där uppe?»
»Jo, jag tackar I Det vore mycket vänligt, om
fröken ville vara så god.»
Och därmed steg han helt lugnt fram och satte sig
bredvid Sara, medan Emmy gick ut i yttre rummet,
där telefonen satt.
»Och herrskapet, som också är uppe och roar sig!»
sade Falk under tiden till Sara. »Det är minsann inte
underligt att det är så tomt och dödt där hemma. När
man inte får dansa hvarken hos brukspatrons eller i
prostgården, så . . .»
»Å, det finns väl andra ställen, där det festas!»
menade Sara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
