Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förälskad hon var och hade ju nästan själf kastat sig i
armarna på honom, på samma gång som styfmodern
gjort allt hvad hon kunde för att få dem tillsammans.
Nej, fy, gifta sig skulle hon inte; men det här
måste hon försöka att komma ur, såvida hon inte
skulle sluta med att bli elak och bitter. Om hennes
far ändå ville besluta sig för att fara ner till Stålhamra
på ett par veckor, så skulle hon ovillkorligen laga så,
att hon finge följa med honom, och väl ensam med
honom där skulle hon nog försöka att få hans
samtycke till att få råda sig själf, hvad hon nu än skulle
försöka pröfva på, antingen blifva lärarinna eller kasta
sig in i det praktiska lifvet och försöka få plats i en
bank eller på något större kontor. Hon skulle ju rent
af kunna försöka på brukskontoret, om hon hade några
anlag för affärer, och på det sättet slippa fara tillbaka
till* Stockholm igen. Den unge disponentens lugna och
manliga väsen hade förefallit henne så olikt allt hvad
hon förut sett af unga karlar, som fladdrat omkring
henne. Med honom skulle man kunna arbeta
tillsammans utan att behöfva frukta för några artigheter.
Han såg inte alls ut att vara af den sortens folk, som
inte kunna se en ung flicka utan att göra sig till för
henne.
»Och om han nu också skulle!» tänkte hon för sig
själf, i det ett äkta flicklöje upplyste hennes nyss så
tankfulla drag. »Nåja, så vore det väl ingen konst för
principalens dotter att lära herr disponenten att hålla
sig på sin plats!»
Här väcktes Emmy ur sina tankar genom en häftig
ringning på tamburdörren; hon hörde den öppnas, och
ögonblicket därefter slogs dörren till salongen upp och
.hennes syster konsulinnan kom inrusande som en
stormvind i rummet, kastade sig ned på första stol hon fick
fatt uti och ropade andfådd och upprörd:
»Är du ensam, Emmyj?»
»Ja, för tillfället,» svarade Emmy förvånad, »men
pappa är inne hos sig, och Helene är där inne hos
honom.»
»Henne vill jag inte träffa — och inte honom heller
nu — jag ville först tala med dig — å om du visste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
