Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver den hvitklädda marken, lika klar, tyckte han,
som den framtid han nu kunde skåda fram emot,
om bara ...
Ja, det var detta »om» som gjorde att han låg
vaken ända till fram pä morgonen.
15.
Emmy hade sofvit godt om natten, och när gamla
Johanna kom upp vid niotiden på morgonen och bytte
om det kalla omslaget på knäet så hade svullnaden
lagt sig betydligt.
»Om nu bara frökna ligger still i dag med, så ä*
det nog bra i morron,» sade gumman, »och då kan
hon till och med dansa långpolska, om hon vill, och
det så .. .»
»Nej, jag måste ovillkorligen upp i dag, Johanna,»
af bröt henne Emmy otåligt, »annars skulle ju pappa få
reda på alltsammans.»
»Nåja, kan tänka! Om han nu också fick nys om
att det va’ dispenenten som hindra’na att sätta lifve’ te’,
så vore det väl inte hela världen.»
»Sätta lifvet till! Nu öfverdrifver då Johanna!
Så farligt var det visst inte; nog hade jag kommit
hem ändå, om jag bara inte gjort illa mitt knä.»
»Ja, men nu hade ju frökna gjort det i alla fall!
Men se, hur i alla tider karlen bar sig åt att få hem’ena,
det kan jag då rakt inte begripa.»
»Kors, först tog han mig om lifvet och jag tog
hans ena hand, och så åkte han med mig hit ner till
strand. Se’n bar han mig upp till grindstugan, och så
höll jag honom under armen hit upp till byggningen.»
»Jesses då, bar han henne, stora människan? Ja
si, jag säger då som jag allti’ har sagt, att det ä’ en
fasligt rar karl, det ä’ säkert, det! Men hur i alla
tider kunne frökna hålla sig fast då, när han bar’na i
halkan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
