- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
340

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Har hon inte sagt något om att skicka efter
bruks-doktorn då?»

»Det gamla nöte’ — jag skull’ int så illa säja —
inte begriper den någe’! Han ornerar bara basilikesalva
och Hoffmans droppar, och det lär väl inte hjälpa stort.
Nej, kom nu, vet jag, så mycket måtte ni väl vara
känningar se’n i går, så inte det gör nånting.»

Nå, det tyckte då Falk också, och efter ännu ett
par sekunders tvekan tog han Gud i hågen och följde
med gamla Johanna uppför trappan. Han undrade
mycket på hur han skulle blifva emottagen, och när
Johanna öppnade dörren till förmaket där uppe och bad
honom stiga in, så behöfde han hela sin själf
behärskning för att inte antingen vända om igen eller också
skynda sig in mycket fortare än det anstode en
väl-uppfostrad ung man, som är stadd på sjukbesök hos
sin arbetsgifvares dotter.

17.

Emmy satt uppkrupen i soffhörnet inne i förmaket
med en kudde under det sjuka knäet och en plaid
kastad öfver det och fotterna. Framför henne på ett
litet rundt bord låg en Öppen bok, som hon nyss läst
uti, och nu höll hon i stället på med en virkning, en
lång, uddig spets, som ringlade sig ner Öfver den
utbredda plaiden, hvars mörka botten och högröda ränder
den framhöll ännu mycket starkare än de voro i
verkligheten. Den unga flickan var tämligen blek, där hon
lutade hufvudet mot den mörkröda schaggen på soffan,
och när hon hörde dörren öppnas, frågade hon helt
likgiltigt och utan att ens rikta blicken ditåt:

»Var det pappa som for nu, Johanna?»

»Ja, det var det, snälla frökna lilla 1» svarade
gumman. »Men si, nu ä’ det någon här som vill höra
hur det ä’ me’na, och det ä’ själfvaste dispenenten
ändå.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free