Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men gå nu inte för mycke’ mena och ta* inte så
fasligt långa steg som dispenenten plär, när han sätter
åf öfver gåln här nere »
»Anej, var lugn, kära Johanna, nu har jag ju ingen
brådska!» svarade Falk skrattande, i det han räckte
Emmy handen och hjälpte henne upp från soffan.
När gamla Johanna väl kommit ut och stängt dörren,
bugade han sig lätt för Emmy och sade:
»Ja, får jag nu lof att bjuda fröken armen, så
försöka vi väl. Men mycket sakta i början — hur är
det, gör det mycket ondt?»
»Anej, det är bara den där stelheten, som ...»
»Den ger sig nog, ska fröken få se, bara vi gått
ett par slag mellan soffan och fönstret.»
När de kommo fram dit, stannade Emmy, lade
den lediga handen på fönsterposten och såg utåt. Solen
höll just på att gå ned och rosenskimret på snön hade
blifvit starkare. Det föll ett återsken däraf på den
unga flickans ansikte, när hon nu vände det emot Falk
och med en halft skygg, half leende blick frågade:
»Blef herr Falk mycket ond på mig i morse?»
»Nej — kors — jag . . . hvarför skulle jag bli
det?» svarade Falk och fick mycket starkare färg än
snön där ute.
»Därför att det var mycket illa, mycket. . . mycket
otacksamt af mig, att . . . att . . . men det retade mig
så att jag inte kunde sköta mig själf . . . och att...»
»Att knäet gjorde ondt? Ja, det förstår jag
naturligtvis . . . men nu tror jag inte att vi böra stå stilla
längre, om fröken skall ha någon nytta af gången.»
»Ja, men nog blef herr Falk ond — det såg jag,»
fortfor Emmy, medan de satte sig i gäng mellan fönstret
och dörren.
»Nåja, det nekar jag inte till,» svarade Falk helt
öppet, »ty att jag skulle skryta med den tillfälliga
hjälp jag kunde lämna i går, det var — det var nätt
upp det värsta fröken kunde misstänka mig för.»
»Nå, men om jag nu säger: förlåt mig . . . vill herr
Falk göra det?»
»Det är längese’n både förlåtet och glömdt Tror
fröken att jag annars hade kommit upp hit, för att •,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
