Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pysens skull, så skulle hon nog inte ha gifvit sig af till
Stålhamra för att sitta och kura i ensamheten.»
»Och det har du panna att säga mig midt i ansiktet?
Tror du då inte att Lisen sagt mig, hvarför hon
egentligen for, och att sjukligheten där ute på landet bara
var ett svepskäl? Tror du inte jag vet att du på det
hänsynslösaste sätt ...»
»Jaså, har hon slagit i svärfar den historien också?
Nåja, det kunde jag då, förstås, vänta mig; men att
svärfar, som är en gammal, världserfaren man, kan låta
lura sig af sådana där svartsjuksinspirerade
röfvar-historier, det får jag säga förvånar mig — ja, ta’ mig
fan gör det inte, det försäkrar jag!»
Konsuln var nästan sublim i sin nonchalanta
oförskämdhet och såg på samma gång så trovärdig ut i
sin förvåning, att Jäger inte rätt visste hvad han skulle
tänka. Skulle Lisen verkligen ha misstagit sig, och var
det, som hon tagit för uppenbar trolöshet, bara ett
lättsinnigt gyckel med äktenskapets yttre former, dem en
glad lefnadsbroder med skäl kunde finna litet trånga?
»Det vill säga, det är inte sant att dn bedragit
henne, att du har ett förhållande med någon annan?»
frågade Jäger slutligen och tilläde tämligen sväfvande:
»Jag skulle inte önska något högre än att du kunde
öfvertyga mig om det.»
»Det är då den lättaste sak i världen!» svarade
konsuln, i det han slog sig ned i en bekväm fåtölj och
sträckte benen ifrån sig. »Först och främst frågar jag
dig, som är en grundlig människokännare, det vet jag
— ser jag ut som en lättsinnig och trolös äkta man?
Herre gud, att jag, som har en sådan massa affärer,
får lof att vara ute och lefva och låta lefva, det är ju
alldeles klart såsom vanorna gestaltat sig här hos oss
— sitta som ett gräfsvin i sin kula och göra affärer
här i Stockholm, det går helt enkelt inte — man får
lof att synas, man måste vara ute, låta tala om sig,
det är lika nödvändigt som annonser i tidningarna. Och
om då frun får sitta litet ensam hemma — tja, det är
förbannadt trist för henne, det medger jag; men med
kan hon ju inte alltid vara, såvida hon inte vill ta’ en
plats på kontoret — och det vore ju inte någon stil i,
när man heter Jäger och är dotter till en af våra rikaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
