Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Får väl fara efter henne dit då! Han kommer
väl för att hämta hem henne och pysen, kan jag tro!»
»Förmodligen,» svarade Falk och vände på
telegrammet.
»Och då ska väl fröken fara med också, kan jag
tro. Så nu blir herr Falk ensam herre på täppan igen!»
»Jojo, det blir väl så,» fortfor Falk och stoppade
telegrammet i fickan. »Ja, hör nu,» tilläde han sedan,
»om han kommer, så kan ni väl skaffa honom skjuts
här, ifall hon inte kommer så tidigt att hon kan läsa
telegrammet och få vagn hit där hemifrån.»
»Åja, men om det blir annat än bondkarét, det
vete tusan!»
»Det kan inte skada herr konsuln!» utbrast Falk
med ett hastigt skratt. »Han kan behöfva skaka af sig
litet välmåga efter de styfva middagarna där uppe i
Stockholm!»
»Jojo, det kan herr Falk ha rätt i! Men var det
inte annars något, som vi skulle språka om?»
»Jo, det var det nog, men jag kommer väl neråt i
morgon igen.»
»När de resa, ja! Det har sin riktighet, det!»
Därmed skildes de åt, och Falk vandrade på med
raska steg uppåt bruket, och det var inga glada tankar,
som han bar med sig på vägen.
»Det är således slut nu med sötebrödsdagarna!»
tänkte han bittert, under det han med käppen måttade
åt några gula hästhofvar, som tittade upp på
dikeskanten utmed vägen, men som ännu vore för lågväxta
för att kunna träffas. »Ty naturligtvis reser hon med
dem upp nu i morgon! Nåja, det är kanske så godt,
det! Hvad skulle jag väl vinna på att hon dröjde kvar?
Ingenting — och för resten kan hon det inte — det
skulle ju inte passa sig, gubevars!»
När han kom hem, blef han inte litet förvånad
Öfver att se lille Sven komma emot sig på trappan,
ropande öfverljudt att mamma och moster och han
varit hemma en hel timme och att de hade tagit med
sig en tant ifrån prostgården, och den tanten hette
Sara, och henne tyckte han mycket om, för hon var så
liten, så henne kunde han slå armarna om lifvet på,
om han bara stod på tå, så liten var hon. Och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
