Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här hos dig och Sara, så får jag naturligtvis afstå från
färden, hur tråkigt det än vore.»
»Det ska du visst inte, kära Lisen! Sven får gärna
vara här, om han bara nöjer sig med det... meu utan
sin mamma...»
»Ack, kära dul Så förtjust som han är i dig och
Sara och farbror Gunnar, så ... jag har för resten redan
talt med honom, och han blef så glad att det nästan
gjorde mig ledsen ... men jag tänkte att du kanske
ville fara tillbaka till Stockholm, innan vi komma igen,
och . ..»
»Tänker ni bli länge borta då?»
»Minst fjorton da’r, sade Göran, för när han nu
en gång kan komma ut, så vill han naturligtvis träffa
en mängd folk, som han har affärer med, och så ska
vi ju roa oss också litet. Men det var rysligt snällt af
dig, Emmy, att du vill behålla Sven kvar, och du ska
få se att du får nog trefligt med honom och Gunnar,
för då blir väl han uppe hos er om kvällarna, och .. .
men nu får jag lof att genast börjao packa, så att vi
kunna fara härifrån klockan fyra. Å Gud, hvad jag
gläder mig åt att få komma ut — jag som aldrig varit
längre än till västkusten!»
»Det är väl bäst att Sara går upp och hjälper dig
packa, så att du inte glömmer någonting i glädjen,»
inföll Emmy, »så går jag och talar med Johanna om att
vi få middagen en timme tidigare.»
Men när Lisen och Sara gått, stannade Emmy ändå
kvar, försänkt i djupa funderingar. Hon tänkte på hur
det skulle bli att vara ensam med lille Sven och hvilket
ansvar hon ådrog sig, om pysen skulle bli sjuk eller
om någonting skulle hända honom, och hur hon skulle
kunna undvika att säga Gunnar åt Falk, nu när de
naturligtvis komme att träffas mycket mera än förr.
Det var ju visserligen sant att Sara var kvar som tredje
person, men hon kunde ju när som helst bli hemkallad
af sin myndiga mamma — och då .. .
»Nå ja,» tänkte Emmy beslutsamt, i det hon gick
ner i köket till gamla Johanna, där Sven höll på och
rumsterade i russinlådan, »blir det för ohållbart, så tar
jag väl pysen med mig och far upp till Stockholm, så
är den saken hjälpt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
