Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att känna hur en varm blodvåg steg upp från hjärtat
till hufvudet och nästan kom honom att svindla.
Blixtsnabbt stod den framför honom, snöstormen
ute på isen och gången upp ifrån sjön när han kände
den varma bördan tryckt intill sig och de mjuka
armarna om sin hals; lika lockande hägrade den för
honom, den där dagen uppe på hennes rum, då hon
stödde sig på hans arm och då hon slutligen skyndade
sig ifrån honom med det där utropet, att han var »en
snarsticken herre», och ändå sedan måste låta honom
leda sig utför trappan, och han kände det som en
oemotståndlig maning inom sig att nu vore stunden inne,
då hans öde skulle afgöras. Och med en hastig blick
på gossen insåg han plötsligt, hvilken bundsförvandt
han hade i honom, och hviskade därför hastigt i den
lilles öra, men likväl icke alltför sakta:
»Sven lilla! Fråga moster Emmy, hvarför hon är
så ond på farbror Gunnar!»
Sven tittade förvånad från den ena till den andra
och ämnade just följa uppmaningen, då Emmy helt
sakta svarade:
»Jag är visst inte ond! Fråga farbror Gunnar,
lille Sven, hur han kan tro något sådant!»
»Därför att hon inte vill kalla mig Gunnar!» svarade
Falk, innan gossen han säga något.
»Farbror Gunnar har ju inte kallat mig Emmy!»
fortsatte Emmy lika sakta som förut.
Lille Sven blef allt mera storögd och ämnade just
opponera sig mot sin stumma roll, då Falk började
på nytt:
»Jag tordes det inte, därför att... att Emmy var
så kall och frånstötande emot mig!»
»Gunnar var inte så rädd af sig där nere på isen,
vill jag minnas!»
»Det var en annan sak då! Då var det fara å
färde.»
»Jaså, skall det ovillkorligen vara det, för att
Gunnar skall vara modig? Måste man ovillkorligen vara
hjälplös, för att... men hvar i all världen tog Sara
vägen? Hon får bestämdt inte reda på Svens kläder »
»Jäg vet hvar dom sitter!» ropade nu Sven, som
länge sedan ledsnat på att vara språkrör, hvarpå han
25. — Från stad och land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
