Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mattias, »jag vet just inte precist att jag väntar nå’t
främmat!»
»Tror nog det, men i alla fall kommer här en, som
inte har nå’n annanstans att ta’ vägen, tänker jag,»
svarade fjärdingsmannen, vände sig sedan om nedåt
båten och ropade tämligen brutalt: »Nå, ska du inte
komma opp nu? Jag tänker vara hemma innan kvälln,
så jag har inte lust att söla för din skull!»
Den tredje personen i båten steg nu upp och vände
sig om. Det klack till i bröstet på gubben Mattias när
han kände igen fostersonen.
»Hvad i Herrans namn, Gustaf, ä’ det du!» ropade
han och sprang emot honom till förändan. »Sir jag i
syne, eller ä’ det du?»
»Ja far, god dag — visst är det jag!» svarade
ynglingen långsamt och fäste ögonen envist på de
upprötta bräderna på bryggan.
»Så eländig du ser ut! Har du vari’ sjuk — och
hvarför räcker du inte näfven åt mig? Och hvarför
kommer du ut nu — så här års, när det ä’ så mycket
göra i bon? Har du inte mål i mun? Nå, då får väl
fjälsman säja mej hur det står te’, för någe’ galet ä’
det, det kan en blind se! Men hvad a det?»
»Ni får tids nog veta’t, kära Västerholm!» sade nu
fjärdingsmannen och lade sin hand tämligen medlidsamt
på gubbens axel. »Jag tänker det är bäst att han får
säga det själf, och brådtom har jag för resten. Men
ifall han skulle vilja slå i er något som inte är sant,
så kan jag gärna säga er, att han kommer från
Långholmen. »
Därmed hoppade fjärdingsmannen ner i sin båt,
pojken stötte ifrån med ena åran, gigade sedan ut
seglet, och båten satte af ut med god fart, medan Mattias
och fostersonen stodo som fastnaglade kvar på bron.
Det dröjde en god stund innan Mattias kom sig för
med att säga något. Han strök sig om ögonbrynen,
tittade nppåt luften och ner i vattnet, spottade ett par
tag, vände sig sedan till fostersonen, som stod kvar på
samma fläck, och ville tala honom till, men han var så
torr i strupen att han icke fick fram ett ord.
Då kände han att någon rörde vid benet på honom.
Han tittade ner och fick se att det var Pelle som stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
