Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofteatern genom omständigheternas tvång blef nationalteater och
lades under ett statsdepartement, föll man på den idén att göra
ett djerft försök. Man hade sett att dilettantema, med eller
utan hoftitlar eller landstatstjenster, ingenting kunde uträtta,
och efter nära hundra års mer eller mindre misslyckade försök
att få affärerna att gå ihop, — ty derpå har egentligen all,
både forna och nyare tiders, sträfvan ytterst gått ut, — föll
man på den, som det tycks, temligen nära liggande tanken att
låta en man af facket komma i spetsen för anstalten. Om han
är mannen, är väl ännu för tidigt att afgöra; man hoppas
lifligt att han skall vara det. Åtminstone kan man icke gerna
anse för ett fel eller för en öfverflödig lyx, att han förstår
hvad han skall hafva om händer; att han sitter der, icke för
att representera, utan för att leda, icke endast och uteslutande
för att spara och laga att debet och kredit gå ihop, utan också
och egentligen för att se till det konstens intressen vårdas, så
att landet har heder af sin första scen. Jag sade att teatern
lades under ett statsdepartement, och detta var kanske ej så
alldeles exakt, ty der hade den legat förut, ända sedan den
1856 fick sitt statsanslag af 75,000 riksdaler. Beklagligtvis
var det under Finansdepartementet; ty genom att sortera under
detta, har teaterinstitutionen med rätt eller orätt fått en tråkig
bismak af affarsinrättning; men när förr eller senare ett nytt
departement för den allmänna undervisningen kommer att
upprättas, och det hittills allt för mycket omfattande
Ecklesiastikdepartementet får syssla med kyrkan allena, så kunna vi ju
hoppas att teatern kan få komma på sin rätta plats, och icke
vidare, för att begagna Kellgrens ord, behöfva försöka »göra
sitt nödvändiga i finanserna».
En sådan förflyttning vore behöfligare och nyttigare än
mången tror. Alla de sura miner teatern nu får uppbära af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
