Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria Charlotta Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinligt behag och en autokratisk nyckfullhet som adlade det *
ganska underhaltiga skådespelet till en tidsbild af stort och
lefvande intresse. Ty hon, den fina intrigens, den låtsade
anspråkslöshetens och den komiska högfärdens intelligenta och
skarpsinniga framställarinna hade färger äfven för de stora
lidelserna, toner äfven för de djupa själsaffektema. Detta visade
hon som drottning Elisabeth i Schillers Maria Sinar t, den hon
sedan öfvertog, då Emelie Högqvist utförde Marias roll.
Hennes ställning, hennes blick, hennes ansigtsuttryck, när hon i
styckets slut står der ensam, öfvergifven af alla, glömmes icke
så lätt, då man en gång haft lyckan att se det. Det var
något af Ristoris storslagna konst i detta moment af hennes
framställning, och dock, med huru olika medel! Den ena stor,
stark, sydländskt fullblodig, med romarinnans medfödda
majestät i later och skick, med en stämma mäktig af alla lidelsens
och själsrörelsens olika färgskiftningar och tonfall, — den
andra snarare liten än stor, mera nordiskt måttfull, med en
stämma som var nästan vek emot sydländskans, men med
själens och viljans energi framlysande ur blick och anletsdrag,
så att gestalten växte under deras inneboende kraft.
Äfven på det komiska, man skulle nästan kunna säga
på det burleska, området var fru Erikson en i hög grad
framstående förmåga. De som minnas henne från den af Emilie
Högqvist hemförda och öfversatta komedien »Richelieus första
vapenbragd» af Bayard och Duman oir, skola icke jäfva detta
omdöme. Hon uppträdde i detta stycke som den löjliga f. d.
kryddkrämarfrun, numera markisinnan, och skapade af denna
lilla roll en komisk uppenbarelse af den mest slående
natursanning och allmängiltighet. Aldrig har uppkomlingens löjliga
högfärd och groteska tafatthet kommit bättre till sin rätt!
Redan hennes första entrée, då hon i dörren stupade på
fram-våden till sin robe de cour, som hon i dag bar för första
gången, väckte högtider af skratt, och när hon vid sitt
aflägs-nande drog upp klädningen omkring fotterna och trippade ut
som om hon skulle sprungit öfver gatan under en hällande
regnskur, så måste äfven den trumpnaste skratta. Hennes
obildade och vulgära prat, som så bjert stack af från den fina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
