Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelet. Den yngre Philibert i »Bröderna Philibert», Feodor i
Feodor och Maria, Mortimer i Maria Stuart, Hamlet, Figaro i
komedien Figaros bröllop, Adolf i »grefvarne Klingsberg», etc.
etc. utgjorde denna tid hans repertoar, och han visade redan
då en mångsidighet, som, om också icke så ovanlig bland den
tidens skådespelare, som den sedan blifvit, likväl äfven då väckte
förundran och hänförelse och inom kort gjorde honom till
teaterns mest framstående yngre skådespelare. Hvad äfven hans
störste beundrare den tiden någon gång förebrådde honom, var
en kanske allt för vida drifven liffullhet, en böjelse för
öfver-drift, som mer än en gång, i den mera konstförståndiges ögon,
menligt inverkade på hans återgifvande af vissa roller. Den
stora publiken, som icke dömer så strängt eller siktar så noga,
tilljublade honom sitt bifall i rikt mått, och man kan tryggt
säga att ingen svensk skådespelare varit så populär som han
då var. På detta sätt firad och uppburen i sin konst, afhållen
af sina vänner, lycklig make och far — han hade nemligen
1830 gift sig med Sara Fredrika Strömstedt — tycktes det väl,
menskligt sett, som om den ljusaste framtid hägrade för den
rikt begåfvade mannen.
Det var då, den 7 September 1833, som han träffades af
en olycka, hvilken för hvar och en annan, som icke egt hans
okufliga energi och viljekraft, säkerligen skulle varit helt och
hållet förstörande. Han bodde med sin familj ute på Lidingön
och skulle på morgonen denna dag åkande begifva sig in till
staden för att öfvervara en repetition, men strax invid en grind
blef hästen skrämd och böljade skena, och Torsslows venstra
ben krossades emot grindstolpen. Underrättelsen om den
olyckliga händelsen väckte allmän bestörtning; det var nästan som
om en af landets högst uppsatte män drabbats af ofärden, och
alt hvad tiden hade lysande inom konstens, literaturens och det
offentliga lifvets område, samlades omkring den uppbume
skådespelarens plågobädd på Serafimerlasarettet, för att få
underrättelse om hans tillstånd. Det var också ganska betänkligt, och
när han efter långa och plågsamma månaders konvalescens
ut-skrefs derifrån, så var det som krympling. Den l:ste Oktober
1834 tog han afsked från kungliga teatern, med åtnjutande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
