Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emelie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämsta beundrare vågat tilltro henne, spelade Maria Stuart,
Jeanne d’Arc och Opfielia. Jungfrun från Orleans blef likväl
i samtidens omdöme hennes förnämsta roll, och i denna steg
hon med ens upp på konstens högsta trappsteg, den blef så
att säga, hennes konstnärliga förklaring, och den allmänhet,
som, med en lätt förklarlig ovisshet om, huruvida hon der
skulle lyckas, infann sig till första uppförandet af det
storartade dramat, gick derifrån full af förvåning och hänförelse,
och hade icke uttryck nog starka för sin beundran och sin
förtjusning.
Män sådana som Erik Gustaf Geijer delade denna
beundran, och den frejdade häfdatecknaren och tänkaren skref om
henne, sedan han sett hennes »Jungfru», följande: »Det är i
sanning en stor talang, och jag begriper ej hur den till en
sådan höjd kunnat utbildas hos oss. Att hon är ung och
vacker är en förmån för rollen, men hennes egendomliga förtjenst
är att hon så rigtigt och fullkomligt uppfattat denna. Hennes
minspel är öfverallt i öfverensstämmelse med alt hvad hon har
att säga, och uttrycker de finaste färgbrytningar både af känslor
och tankar. Hon förstår sin roll, hon säger ej blott upp den,
som så många skådespelerskor, hvilka äro angelägnare om att
göra sina behag gällande, än skaldens och de af honom
skapade personers. Gud låte ingen fåfänga förderfva hennes
verkligen utmärkta konstanlag. Hon är mycket; men hon kan och
bör bli mera. Beröm för skönhet och ungdom må hon taga
med på köpet, men något högre bör hon altjemt eftersträfva.»
Och Nicander, dramats öfversättare, sjöng dagen efter
hennes första uppträdande hennes lof i följande entusiastiska
»Johanna träder ur sin faders hydda
När krigstrumpeten ljuder, skarp och vild.
Hon drager ut att land och konung skydda
Med hjekn och pansar och Madonnans bild.
Hon ordnar striden. Hjeltar lagerprydda
För jungfrun digna. Hon, så skön, så mild,
Försonar furstar, eldar landets söner;
Hon för sin knng till Bheims och honom kröner. — — —
stanzer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
