Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Dahlqvist vid 25 års ålder, den 18 Januari 1833
uthvisslades på kgl. teatern, der han debuterade som Ijicinius
i sorgespelet Virginia, fattade han ett raskt beslut och begaf
sig utaf till landsorten, der han tog anställning vid det
Svan-bergska sällskapet, vid hvilket han stannade i tvenne år och
gjorde sin skola; det vill säga, han lärde sig gå och stå på
scenen, något som han vid debuten icke kunde. Känna
be-höfde han icke lära sig — det kunde han förut —- det var
handtverket, tekniken som fattades honom. Det var ett träget
och samvetsgrannt arbete han underkastade sig under dessa
tvenne år, och han arbetade med lust, han skydde inga
ansträngningar att komma till målet.
Pierre Deland, som den tiden hos sin svärfar var hans
kamrat, omtalade på gamla dagar en sorglustig episod från
denna tid. Jag anför den här som ett bevis på med hvilken
sjelfforgätenhet Dahlqvist gick till verket, när det gälde studier
for sin konst. Röfvarbandet skulle gifvas, och Dahlqvist skulle
uppträda som Karl Moor, den roll som utaf den tidens
uppgifter mest tilltalade honom, och som han alltid spelade con
amore. Det var på Norrköpings gamla teater, och en dag när
Pierre Deland kommer hem till sig, der han och Dahlqvist
bodde på stadshuset, saknade han sina båda skarpladdade
pistoler, som han alltid hade med sig på resorna och som
mellan dessa alltid lågo på hans skrifbord. På hans fråga om
någon varit der, upplyste frun honom om att Dahlqvist varit
inne for en stund sedan, och att han sagt sig skola gå till
teatern, der han ensam ämnade studera sin Karl. Uppfylld af
den lifligaste oro skyndar Deland dit, och det första han får se,
när han kommer in på scenen, är Dahlqvist, som håller på att
repetera scenen i 4:de akten, der Karl Moor är på väg att
begå sjelfmord, och lyfter pistolen mot sin panna, med de
bekanta orden: »Lif och död, som omfamna hvarandra öfver detta
lilla rör.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
