Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade dem alla. Situationen är således drifven till sin yttersta
spets, skottet kommer som en Deus ex mashina och löser den
hårdt tilldragna knuten, och om skottet klickar, så är på en
gång steget från det sublima till det löjliga uttaget, och pjesen
slutar som en fars, i stället for som en röfvardram af det
genuina slaget.
Den spännande scenen nalkades sitt slut, Hedvig, spelad
af Fanny Vesterdahl, den tiden ännu icke Fanny Hjortsberg,
som hon sedermera blef, rycker till sig banditens gevär,
skyndar ner till prosceniet, lägger an, trycker af — och skottet
klickar för första gången. Dahlqvist har nog sinnesnärvaro att
icke falla, hvilket skulle gjort saken änuu värre — några
sekunder står han rådlös, den modiga banditbruden liksom
publiken böljar känna vissa ryckningar i mungiporna — goda
råd äro dyra... hvad är att göra?
Dahlqvist är den som hittar på råd!
— Slå mig i flinten med gevärskolfven! — hviskar han
midt öfver scenen till sin förvirrade motspelerska.
Fanny Vesterdahl tvekar ett ögonblick — men också
endast ett, ty hon var lika resolut som han, derpå fattar hon
geväret om pipan med ett kraftigt tag, lyfter det i vädret,
skyndar upp till fonden och slår den der bidande banditen ett
duktigt slag midt öfver pannan. Dahlqvist stupar handlöst i golfvet,
gamle grefven och älskaren göra sin entrée, ridån faller under
publikens gränslösa jubel och tragedien är räddad.
Knappt har ridån nått golfvet, förrän Fanny Vesterdahl
utom sig af förskräckelse rusar fram till den kvarliggande
Dahlqvist, och ropar i det hon kastar sig ned bredvid honom:
— Herre min Gud, Georg! Jag slog väl inte för hårdt? ...
— Du slog som en hel karl, Fanny! — säger Dahlqvist
i det han reser sig upp med en stor blå kula i pannan, —
men du var gudomlig!
Och i höjden af sin förtjusning tog han nu sin vackra
kamrat i famn. Men publiken hade också blifvit orolig öfver
den improviserade stjernsmällen, och tre gånger måste det [-ståtliga-] {+ståt-
liga+} paret in för att emottaga dess stormande bifall syttringar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
