Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till dess han andlös stannade uti en hväsning, ett nästan
oar-tikuleradt ljud, som inte tillhörde något menskligt språk.
Men med tiden kom som sagt är, också for honom
reflexionen, och med den måttan, ehuruväl den icke altid
belönades så varmt som öfverdrifterna många gånger förut. Men det
är så verldens gångv och Dahlqvist fick nog, han som så
mången annan, göra den erfarenheten, att när blicken böijar klarna
för konstens högre kraf, så böija de konstnärliga
framställningsmedlen att mattas och förlora sin spänstighet och inspirationens
så ofta till öfvermått anlitade källa böijar att sina. Men det
var på starka skuldror som han emellan medlet af trettiotalet
och slutet af sextiotalet, således i nära fyrtio år, bar hela den
stora repertoaren i dramat och sorgespelet, från och med
Var-ner i »Trettio år af en spelares lefnad», till och med Kung
Sverre i »Mellan drabbningame» och Birger Jarl i »Bröllopet
på Ulfåsa», den sista egentligen stora roll som han med fulla
både själs- och kroppskrafter återgaf, och i hvilken han gaf en
ståtlig, en öfverväldigande bild af den store jarlen, den hetsige
men i botten ädle och vänsälle Folkungahöfdingen.
Mellan dessa böljans och afslutningens råmärken, låg ett
helt galleri af hj el tegestalter ur historiens, ur sagans och diktens
verld, och åt alla dessa lånade han sitt varma hjertelag, sin
öfverdådiga fantasi, sitt själfulla, tankedigra anlete, sin
malmfulla stämmas klang och sin full blodiga mannastyrkas alla
yttre och inre attribut, — ofta hänförande stor, någon gång
ojemn och vacklande, aldrig helt och hållet misslyckad, altid
hängifven sin uppgift och aldrig sparande sig sjelf. Så
uppträdde han under denna tid som Hamlet, Markis Posa, Karl Moor,
Wallenstein, Håkan Jarl, Tasso, Romeo, Shy lock, Othello,
Ben-venuto Cellini, Caligula, Engelbrecht, Lucidor, Mazarin, Rafael
Sanzio, Eugene Aram, Angelo Malipieri, Fabiano Fabiani (i
Maria Tudor), Rubens, Chevalier de St. Georges, Eric den 14:de,
Byron, Torkel Knutsson, Hans Brask, Kari den 9:de, Hernani,
Macduff, Bolingb)’oke (i Richard den 2:dre), Claudius (i Hamlet),
Johannes Calvin, Axel (i Axel och "Valborg) jemte eu mångfald
roller i det borgliga skådespelet, samt äfven några få i
lustspelet och komedien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
