Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pierre och Fredrik Deland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och söka sig en reträtt vid den kungliga scenen. Innan han
likväl afgick från sin nära trettioåriga verksamhet som
teater-direktör, bygde han sig en varaktig minnesvård som sådan uti
den stiftelse, som under namn af de »Dramatiska och
Musikaliska artisternas pensionskassa», förnämligast genom hans
energiska åtgöranden kom till stånd, och som fortfarande befinner
sig i ett blomstrande skick.
Pierre Deland hade ett ordstäf, som han ofta använde
och som, när det framsades med hans något beslöjade stämma,
gjorde en ypperlig effekt, när hans sujetter ibland med
skåde-spelames vanliga sorglöshet skrattade och skämtade, äfven
under bekymmersamma omständigheter:
— Ja, ni skratta ni, mine herrar; men reversen/»
Vare sig nu att han menade den i artistlifvet icke
ovanliga lilla papperslappen, som så ofta får göra tjenst i stället
för kontanter, — eller att meningen låg djupare än så, —
säkert är, att det var med tanken på denna sorglöshet, som han
gick till verket, när han stiftade sin pensionskassa. Sjelf fick
han aldrig njuta någon frukt af sitt verk, någon af hans
närmaste ej heller, tror jag; men jag är säker om att tanken på
att verket lyckats lade sin mildrande tröst i den bittra
öfver-tygelse som den gamle måste hysa, nämligen att han för sent
beträdde den scen, der hans konstnärskap kunnat fritt få
utveckla sig, utan att störas af tyngande omsorger och ofta nog
tärande bekymmer. Det var i gamle Drakenhjelm han tog
afsked af publiken från Gustaf den tredjes egen scen, och efter
ett par år följdes han af sin maka, hon också en utmärkt
skådespelerska i den finare komedien, och som på ett värdigt
sätt jemte honom uppburit den gamla, goda repertoaren.
Två år efter hans död blef också den gamla ladan, i
hvilken han och Torsslow spelat, jemnad med marken, och
Djurgården fick en ny och tidsenligare teaterbyggnad. Det var
som Om det gamla, gulmålade träskjulet icke längre velat
öf-verlefva sin siste, namnkunnige direktör, utan tyckte det
lugnare att jemnas med marken i full besittning af sina goda,
gamla minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
