- Project Runeberg -  Svenska skådespelare. Karakteristiker och porträtter /
129

(1884) [MARC] Author: Frans Hedberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pierre och Fredrik Deland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

far. Det är brackan, som gör sig till centrum i verldsaltet
och som derigenom just får sin komiska förklaring och sitt
konstnärliga berättigande.

De som påstå att Fredrik Deland till en viss grad
stelnat i sin Konjanderstyp, hafva derför på en gång både rätt
och orätt. De hafva rätt deruti, att den yttre uppenbarelsen,
att tonen och sättet med hvilka replikerna sägas, äro för
ut-prägladt egendomliga för att i någon vidsträcktare grad kunna
varieras, men de hafva orätt deruti att han icke skulle ega
uttrycksmedel äfven för andra egenskapers skiftningar, än de
som der framträda. Låt oss till exempel ihogkomma det sätt
hvarpå han spelat »Per klockare» i Holbergs »Erasmus
Mon-tanus», och vi måste medgifva att det är en himmelsvid
skil-nad mellan denne representant för den sjelftillräckliga
okunnigheten och det kyrkliga öfversitteriet, och den gamle toddy-

älskande ungkarlen från 1840-talets Stockholm. På samma
sätt med hans »Jourdain» i Moliéres »Borgaren adelsman» och
den under toffeln stående herr Pipping i den på Nya teatern
så ofta gifna farsen »Sodom och Gomorrha». Dessa figurer
hafva alla sina särskilda, bestämda drag, som äro dem
egendomliga hvar och en för sig, om också den buttra, så att säga
invärtes bullrande sjelfirouien låter urskilja sig bakom deras
olika skaplynnen, liksom säckpipans eller nyckelharpans
brummande och surrande bas alltid höres ljuda under de olika me- #

lodierna. Det är med skådespelaren som med målaren: hvar
och en har sitt särskilda manér att se och återgifva det sedda

uppå, och det är långt ifrån något fel att man vid de olika

taflorna igenkänner mästarens fargbehandling och penseldrag,
i hvilka han skiljer sig från de andra.

Sedan Fredrik Deland slutat sin korta men i sanning
lysande teaterföreståndarebana, nedsatte han sig under några
år som landtbrukare i trakten af Sigtuna, och sökte att der i

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvsk/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free