Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvard Mauritz Swartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det verldsbekanta sorgespelet hade redan förut i Granbergs,
af Åkerhjelm öfverarbetade prosaöfversättning gifvits 57
gånger sedan den 26 Mars 1819, och det var då som nu det
populäraste af alla Shakspeares skådespel äfven i den
stympade gestalt hvari den gamla, akademiska smaken hade trott
sig böra omstöpa det
Nu skulle man för första gången få se det i dess
ursprungliga skick. Åtta år hade dessutom förflutit sedan det
sist uppfördes, och hvad som mera än allt detta spände
nyfikenheten och förväntningame, en ny skådespelare skulle i den
gigantiska uppgiften göra sin debut på den kungliga scenen.
Der kämpade stora förhoppningar och mycken misströstan i
den fylda salongen; många hade kommit dit i tanken att få
öfvervara en triumf, andra med den mer eller mindre högt
uttalade afsigten att få bevittna ett storartadt nederlag —
mycket prat, mycken afund och lika mycket tjenstvillig men
oför-sigtig beundran hade varit i rörelse med sina spådomar, och
alla dessa olika bevekelsegrunder hade satt publikens fantasi
i rörelse, — man kunde tydligt på dess oroliga hållning, på
det dämpade sorlet, se och höra att den väntade någonting
ovanligt.
Hamlets nye representant var långt ifrån obekant för
publiken, men just denna kännedom om de medel öfver hvilka
han hade att råda, vållade den böljande oron hos de
församlade. Man visste att han hade varit elev vid samma teater
der han nu skulle uppträda som debutant, man visste också
att han lemnat den för 8 år sedan, för att vid den andra
Stockholmsscenen utbilda sig till skådespelare under Torsslows
ledning; man hade i friskt minne hans uppträdande som den
vansinnige Anton i »Rosen på Tistelön», bearbetningen efter
Emelie Carléns roman, — man hade fastat uppmärksamhet
vid många flera af hans framstälda skapelser — bland annat
Edgars i Kung Lear, Dauphins i Ludvig den 11, Prinsens i
»Hemliga agenten», den narraktige unge baronetens i Sullivan,
m. fl., man hade med förvåning och glädje följt hans framsteg
från år till år, — men Hamlet! Huru skulle ett sådant
vågstycke aflöpa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
