Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Elmlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma tid 1861, samt fick sitt första kontrakt som aktör
samma är som han blef pantomimdansör. Han uppträdde som
s&dan i flera af de större baletter som den tiden gåfvos, och
säkert finnes ännu mänga som minnas den prägtiga figur han
gjorde i de Bournonvilleska baletterna Festen i Älbano,
Brud-färden i Hardanger och Kermessen i Briigge. Han kom
således till sitt skädespelareskap frän en i kroppsligt hänseende
serdeles god skola, och det är den han har att tacka för det
utmärkta sätt på hvilket han kan uppbära de olika
kostymerna, den harmoni i rörelserna och den plastiska aplomb
med hvilken han på scenen intager sina ställningar, men
kanhända också för sin benägenhet att någon gång kvardröja i
den lyckligt funna posen sedan den känsla som förestafvat den
längesedan är upplöst uti eller aflöst af andra. Ty det kan
ej nekas att baletten i detta fall är en skola, som både hjelper
och stjelper, just derför att man vid dess prestationer, i saknad
af ordet, behöfver förstärka åtbörden så mycket mera för att
med den kunna uttrycka allt hvad man vill säga.
Det vore dock en orättvisa att icke medgifva det Elmlund
på ett lyckligt sätt vetat öfvervinna denna benägenhet, som i
synnerhet gjorde sig bemärkt vid böljan af hans bana som
skådespelare, och att det numera är ytterst sällan som han
låter situationen förleda sig till sådana mi&sgrepp. Hvad han
deremot vunnit i den skola han genomgått, det är en säkerhet
i sättet att röra sig, en ledighet i uppträdandet, som
fördelaktigt skiljer honom från de flesta af våra yngre och äldre
skådespelare. Det fins hos honom ingenting sökt, ingenting stelt,
ingenting som röjer denna pinsamma förlägenhet för
användandet af armar och ben, hvilken så ofta från scenen meddelar
sig på åskådaren och ofta nog utplånar det lyckliga intrycket
af en annars god framställning. Det är en glädje att se
Elmlund inträda på scenen; det ädelt burna hufvudet, det lugna,
men sjelfmedvetna sätt hvarpå han tager ut sina steg, den
osökta elegansen i hans hållning, allt gör ifrån första
ögonblicket ett oblandadt behagligt intryck. Effektfullare inträde
än hans, då han, som den vilde, enögde skotten Bothwell,
inträder i hofvets prägtiga festsal och bugar sig på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
