Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut och Betty Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i de mänga stycken af Sardou, Augier och Feuillet, som under
de sednare decennierna gått öfver Dramatiska teaterns scen.
Betty Almlöf gjorde i sällskap med sin man upprepade
utländska studieresor, under hvilka hon, liksom han, rigtade sin
erfarenhet med åskådandet af de bästa och mest framstående
skådespelarne i Dresden, Wien och Paris, mönster väl värda
att studera, och hvilka studier sedan kommo oss till godo i
allt klarare utpräglade skapelser på den inhemska scenen.
De utaf dessa roller, som bäst lyckades henne, voro de med
antingen en utprägladt burlesk eller komisk anstrykning, och
hon skydde icke att framhålla denna sida af karaktären, ty
hon liksom hennes far ville hafva sanning och natur i
framställningen, äfven om färgerna dervid komme att framstå något
starka.
Det var just denna benägenhet att skärpa karakteristiken,
som gjorde att hon, till exempel i de finare, intriganta rollerna,
icke fullt upphann sina foregångerskor: Serskildt gäller detta om
hertiginnans af Marlborough roll, der hon ovedersägligen med
all sin talang for öfrigt, dock icke gaf någon fullt lycklig bild
af den smidiga och mjuka ränksmiderskan, i det hon pointerade
de dithörande momenten i rollen så starkt, att äfven den minst
skarpsynte skulle kunnat kika i hennes kort och derigenom
röja det dubbla spelet. Figurer deremot sådana som Madam
Rundholmen, gumman Fadette och resonneuserna i den franska
komedien lyckades henne förträffligt, och i dem hade hon icke
att frukta jemforelse med någon.
Det var en sann njutning att vara närvarande vid en af
dessa föreställningar, der hon och Fredrikson kastade boll med
de spetsiga replikerna i en af Sardous komedier. De kunde
båda den konsten i botten, och det var sannerligen icke något
af de uddiga stickorden, som gick forloradt i de scener som
dessa två hade tillsammans. Som de Moliérska subrettema
lade fru Almlöf i dagen en abandon och en talforhet, som
bättre än något tydde på det arf hon mottagit från sitt franska
fäderne, och hon skulle mer än väl kunnat med dem uppträda
på en Pariserscen, så äkta galliska voro den kvickhet och det
goda lynne som hon visste att använda i sådana roller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
