Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferdinand Thegerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knifvar eller stå på hufvudet på spetsen af en fyra alnar lång
stege, så hade han nog lärt sig det också.
Thegerström hade en lång lärotid som skådespelare, men
som Torsslow var hans lärare, föreföll tiden honom kanske icke
så lång, som den nog annars skulle gjort Hufvudrollema
kastade sig icke handlöst öfver honom under de första fem,
sex åren vid Mindre teatern, dit han ingick i slutet af
fyrtiotalet, och der han stannade till dess teatern öfvertogs af
Stjemström, då han åtföljde Zetterholm till Södra teatern, hvars
stödjepelare han sedan var i många år. Jag tror knappast
att han under hela denna tid hade mer än en enda verklig
hufvudroll, och det var den unge bondpojken i enaktsstycket
»En butelj champagne», en sorts förändrad upplaga af texten
till Kärleksdrycken. Men så mycket bättre var han förberedd
på hvad som komma skulle, och vid Södra teatern haglade i
stället rollerna öfver honom, och han var redan från första
stunden af sitt anställande der, den erkändt förste af de
manlige sujettema, och som han var begåfvad med sångröst, kunde
han äfven med fördel användas i de då på modet allt mera
kommande operetterna.
Den första tiden användes han dock mest som älskare,
och han lyckades serskildt utmärkt väl i de glada och
hurtiga, mindre i de sentimentala och hjertnjupna, ty det har
egentligen aldrig varit hans sak. Deremot hade han en
naturlig abandon, en frisk och tilltalande rörlighet i sitt väsen, och
när han rigtigt fick, som han ville, slå gäcken lös, såsom till
exempel när han spelade Kapten Tic i Ett kruthus eller den
muntre provisorn i »Herre, var sä god och tag bort er dotter/»,
så lockade han hela Stockholm upp till den första teatern på
Mosebacke, der den ena skrattsalfvan aflöste den andra i den
lilla, trånga salongen.
Och sedan, när han skapade alla dessa burleska figurer i
de Offenbach’ska och Lecocq’ska operetterna, i Sköna Helena,
i Storhertiginnan af Gerolstein, Frihetsbrödema, Pariserlif
Herrar Dunamns resa, Théblomma, Resan till China, och Gud vet
hvad de heta allt, dessa dagsländor, som kommit, lyst och
försvunnit från de mindre teatrames spellistor, då var han obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
