Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victor och Ellen Hartrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komedin. Han har i hela sin personlighet något raskt, något
hurtigt och burschikost, som just der kommer bast till sin ratt,
och som han har svårt att lägga bort i det allvarliga dramat,
der en viss stelhet derför gerna blandar sig med i spelet, just
derför att han är rädd för, att hans glada natur skall bryta
sig igenom. Hans mera klara och skarpa, än egentligen
djup-lagda organ, samt hans temligen hastiga sätt att tala, passa
också vida bättre för den lättare dialogen än för den
allvarliga och högstämda, och om det funnes några bestämda charger
vid vår teater, så skulle Hartman ovilkorligen fått sig den
anförtrodd, som på det franska teaterspråket kallas
»jeune-pre-mier comique» och som innefattar den glade älskaren,
bonvi-vanten och den komiske unge äkta mannen. Hvad han af
sådana roller kan göra, det har han klart och tydligt visat i
den roliga farsen »Fruarne Montanbréche», till hvars stora
framgång han i så väsendtlig mon bidragit
Likaså var hans »Don Cesar de Bazano» en serdeles
lyckad framställning af den muntre, chevalereske och
äfven-tyrlige spanske tiggaregranden, hvars kringströfvande lif icke
så litet uppblandat den spanska granddezzan med åtskilliga
mindre nobla vanor från gatan, men som i de kritiska
situationerna, med den kurtiserande konungen och den intrigante
ministern, återfinner och lägger i dagen hela sin djerfhet och
öfver-lägsenhet, och jag håller obetingadt denna roll för en af Victor
Hartmans allra bästa och mest framstående. Det ligger öfver
hans framställning af den, en friskhet och en rikedom af godt
lynne, som tillika med den osökta hj erte värmen i de mera
patetiska scenerna, gör ett oblandadt godt intryck. Det samma
var äfven fallet med hans mycket karakteristiskej trashank
Paddy i Richard Sheridan, med sina irländska argumenter, en
serdeles raskt uppfattad och med drastisk naturtrohet
återgif-ven figur, som icke så litet bidrog att vid dess första
framträdande höja Hartmans aktier både hos publiken och kritiken,
och i följd deraf äfven hos teaterdirektionen. Det var nu
icke längre tal om att skilja honom från teatern, tvärtom, den
ena rollen efter den andra föll på hans lott, och genom träget
arbete *och oaflåtligt aktgifvande på sig sjelf blef Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
