- Project Runeberg -  Svenska skådespelare. Karakteristiker och porträtter /
232

(1884) [MARC] Author: Frans Hedberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victor och Ellen Hartrman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följe deraf, fått ett större ansvar än de fleste, att vårda och
att utveckla dem väl.

Måtte hon kunna det. Måtte lifvets vexlingar handskas
lätt med det unga, friska konstnärsmodet; jag vill icke önska
att de må gå henne förbi och lemna henne oberörd af alla
menniskors lott: att lära känna bitterheten af den malört som
blandas i all jordisk dryck, — ty man blir icke konstnär,
genom att endast dansa på rosor här i lifvet. Men man
blir det genom att oaflåtligt, i lust som i nöd, blicka uppåt
mot idealet som vinkar i fjärran, och det behöfver icke vara
ett blodlöst ideal, som förflygtigas bland dimmorna der uppe,
utan ett sundt, liffullt, menskligt ideal, som mycket väl kan
visa åt skyn, fastän det vandrar nere på jorden. Hvad gör
det också att det skiftar hamm med tiderna som komma, att
det åldras, liksom vi sjelfva? Konsten bär inom sig en evig
ungdom, och lycklig är den, som i den ungdomsglansen kan
återfinna sin egen, sedan den flytt.

Jag har sett en gammal skådespelerska, som i sin
ungdom var allas gunstling genom sin skönhet och sitt glädtiga
behag, och som på ålderdomen var det lika mycket, derför att
hjertats och lynnets eviga ungdom sken igenom hennes skrynklor
och kastade en strålande gloria kring hennes hvita hår — det
var gumman Haitzinger vid Wiens Burgtheater, och när man
en gång sett henne, glömmer man henne aldrig.

Jag ville önska Ellen Hartman att få blifva för vår
svenska skådeplats, hvad hon hade varit och var för sin, —
jag vet ingen bättre välönskan än den, fast den kanske låter
litet gammalmodig.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvsk/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free