Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olga Björkegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aningar hos henne blifvit medveten skaparkraft, eller hvars
outvecklade kärlek till det sköna, i ättlingens personlighet och
sinne vuxit ut till den rika yttre och inre begåfning for
skådespelarens svåra konst, på hvilket hon redan gifvit så stora och
lysande prof?
Jag skulle önska att någon kunde besvara den frågan; ty
nog skulle det vara af stort intresse att veta hvem vi hafva
att tacka for det egendomliga fenomenet af, att, midt i vår
nyktra och prosaiska tid, en ung flicka framträder ur en
om-gifniug af aktningsvärda, men ingalunda konstnärligt begåfvade
menniskor, så utrustad med alla den allvarliga sånggudinnans
attribut, så till utseende, figur, stämma och skaplynne förut
bestämd till tragisk skådespelerska som hon. Och detta nu, när
tragedien snart är en öfvervunnen ståndpunkt, något som man
skrattar eller rycker på axlarne åt, som åt en gammal barnsaga;
— en tragisk skådespelerska nu, i de tyska possemas och de
franska operetternas lättfardiga tidehvarf — det är i sanning ett
tragiskt öde. Ja, det skulle så vara, om man endast tänker sig
tragedin i dess klassiska gestalt, ty det är den som är urmodig,
äfven om ett upptagande af Sophokles Antigoue skulle kunna
anses bevisa motsatsen, då det visat sig att den lockat en både
talrik och tacksam publik. Det fins en modem tragedi som
icke utföres med svärd, gift och dolk, och i hvilken de
uppträdande icke gå på koturn, det är det borgerliga skådespelet,
verklighetsdramat, med konflikter fullt så djupa och värda
medlidande, som någonsin det antikas, men med mera realistiskt
tecknade menniskor än det, och det är i det sorgespelet, som
Olga Björkegren eröfrat sig en framstående plats, äfven om hon
med icke mindre framgång löst några uppgifter i det andra.
Det är nu omkring tio år sedan hon första gången
beträdde de kungliga teatrarnes tiljor, och då som statist. Hon
blef snart antagen som extra elev, men energisk som hon är,
tyckte hon att det gick för långsamt att komma fram som sådan,
— outvecklad som hon då också var, uppskattades hon kanske
icke heller, som hon bordt, af dem som då ledde undervisningen
der — nog af, en vacker dag gaf hon elevskolan på båten och
gick till Nya teatern, der hon snart i praktik fick visa hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
