Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olga Björkegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en förbannelse, eller i ett utbrott af mördande hat. Hon skulle
kunna vara en dvärg och växa stor med den stämman i sitt våld;
hvad skall den då icke kunna åstadkomma nu, när den är ett
jemnbördigt uttrycksmedel för en personlighet, så imponerande
som hennes? Och likväl är det egentligen ingen odelad glädje
att höra henne tala vers. Det är som om den bundna formen
bunde hennes tunga, lade fjättrar på hennes fantasi, tyngde
ned hennes recitatiou; då den målande, af brutna, passionerade
prosan åter, ligger lätt och smidig på hennes tunga, som vore
den hennes enda, egentliga modersmål, det rätta uttrycksmedlet
for hennes konstnärliga personlighet.
Under de fem år hon hittils tillhört de kungliga teatrarne,
har hon skapat några af de mest betydande rollerna i de
främmande och inhemska stycken som på dem upptagits. Hennes
första egentliga roller på Stora teatern, voro Gertmds i Hamlet
och grefvinnan Terxkys i Wallensteins död, samt Sigrids i
Bröllopet på Ulfåsa — men i alla dessa uppgifter skiljde hon sig
ännu icke från mängden; de visade ett godt, ett aktningsvårdt
sträfvande, men de stälde henne icke i främsta ledet.
Dit kom hon med Tatiana i Furstinnan Gogol, med Bertha
Malm, med Odette, med Susanne d’Ange, alla dessa modema
qvinno-figurer, som tillhöra de fallna englarnes vida tacksammare slägte.
Med dem steg hon på engång fram som den modema tragedienne
vi så väl behöfde, sedan Elise Hvasser böljade draga sig tillbaka
från den löpande repertoaren, och hon har sedan ytterligare
stärkt denna sin framskjutna position genom de roller hon
utfört i Dömd, i Herr Derblays giftermål, i Vårflod, och nu
sed-nast i Antigone. Att hon lyckades, så som hon gjorde, i denna
svåra och för hela hennes konstnärliga individualitet så täm-
ligen främmande uppgift, bevisar bättre än något hvad vår
inhemska skådeplats har att vänta af henne, när hon hunnit
blifva ännu mera herre öfver sina uttrycksmedel än hvad hon
redan är. Ty ännu var icke alt mönstergiltigt i hennes åter-
gifvande af den Sophokleiska jungfrun, hur hög och sympatisk
hon än framstod för våra blickar. Recitationen kunde haft ett
mera vexlande tempo, åtbörderna kunde hafva varit mindre
konventionella, mindre synbart påtvungna utifrån, och rörelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
