- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
3

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Tokiga språkläraren“ - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Tokiga språkläraren“.


1.



Jag är öfvertygad om att ganska många minnas honom
ännu, fastän det är öfver tio år sedan han dog.

Det var en lång, blek, torftig och gänglig varelse:
om sommaren klädd i en frack, som säkert förskref sig från
skoltiden, så kort var den i ärmarne, och en hatt som inte
ens den djerfvaste skulle vågat påstå ha varit brun, så
skiftande var den i alla regnbågens färger. Om sommaren
slöt sig en snäf kamlottskappa — en af de gamla, goda —
omkring den långa, framåtlutande gestalten, och huttrande
och frysande sprang han gatorna framåt för att hålla sig
varm, — alltid eskorterad af en mängd pojkar som, med
barndomens vanliga obarmhertighet under skämt förföljde
honom från gata till gata. Hvem utaf dem, som sett honom,
mins inte hans jemna lunk, krokig som han var i ryggen
och knäna? Det jemna lunket afbröts endast någon gång
då det gälde att gå om ett fruntimmer, för att se huru
hon såg ut, eller för att från den aflägsna gränden på söder,
der han bodde, gifva sig af till någon lika aflägsen gränd
på norr eller ladugårdslandet, för att gifva lektion i franska,
italienska, tyska eller engelska — allt för aderton skilling
i timman.

Ett sjungande pris, eller huru? Likväl var det det
högsta han fick. En enda gång hade han fått tjugofyra
— men då är det att märka att han måste gå ut till
Vermdön, ett godt stycke bortom Gustafsberg, och det fyra
gånger i veckan. Han gick dit både vinter och sommar,
— ty på ångbåten kostade det trettiosex skillingar, och
han hade inte råd att betala tolf för att få ge en lektion.

För öfrigt betalade han alltid punktligt sin hyra till
det fattiga arbetsfolket, hos hvilket han “bodde inne“ —
som det heter på Stockholmsspråket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free