Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet mera af hjertat än vanligt, ty den sol de spridde
omkring sig upptinade till och med dessa förisade varelsers
stelnade känslor.
“Jag tackar hjertligt för den föreslagna skålen,“
svarade öfversten med höjdt glas, “och den bevisar bäst af
allt här i verlden att för en trogen kärlek och en fast vilja
är ingenting omöjligt! När jag för tre år sedan lemnade
konsulns kontor och med två tomma händer begaf mig af
till Amerika, så förde jag med mig en talisman, med hvars
tillhjelp allt lyckats mig!“
“Hvat, hvat?“ stammade konsuln häpen, ty en skymt
af sanningen började röjas för hans middagsomtöcknade
förstånd, “är ni . . . ni skulle vare . . .“
“Tyst, svärfar!“ sade f. d. kontoristen leende, i det
han slog sin arm om sin öfverlyckliga fästmös smärta lif.
“Förlofningen är eklaterad! Jag var kontoristen, nu är jag
öfversten i nordamerikanska armén, med tiotusen dollars
besparingar! Min talisman var hennes “kom igen“; utsagt
af sådana läppar skulle det kunnat förmå mig att spränga
portarne till grafven — nu gällde det bara att besegra ett
oblidt öde — och ni ser nu att jag kom igen!“
Och konsuln tänkte på Hamburg, och en blifvande kris,
och de tiotusen dollars — och lät fem vara jemnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
