Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Liten Karin“ - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Du kan inte veta så noga,“ återtog grosshandlaren,
“men kom nu och tag gubben far din med dig, och flickan
skall jag laga att du får tala med snart nog. Lita på mig!“
Och så bar det af till chefsfartyget, och der blef
prisutdelning och middag, och Petter var hedersgästen för
dagen, och det gjorde gubben Lars så stolt, att han tyckte
sig nästan vara i himmelriket med ens. Och när
grosshandlarn af Petter fått veta att “liten Karin“ varit ombord
hos honom söndagen förut, och att det varit på hennes
uppmaning som Petter vändt och dragit hans kutter af grundet,
så höll han ett litet samråd med sina vänner på de
andra lustkuttrarne, och följden af detta rådslag blef en
insamling af 300 riksdaler åt “liten Karin“, på det att hon
måtte kunna få gifta sig med sin Petter.
På landet äro 300 riksdaler penningar, och sedan fader
Lars fått i sig ett par glas champagne, blef han liksom
litet vekare om hjertat, och slutet på historien blef det, att
när vår vän Petter om qvällen seglade hem till Ljusterön
med prisstanderten på toppen och specierna i fickan, så var
det fader Lars som stod till rors, och nere i kajutan satt
den öfverlycklige Petter med “liten Karin“ i sitt knä, och
tryckte fästmanskyssen på hennes rodnande läppar. Och
Karin hviskade lycklig och “skamfull“ på samma gång i
fästmannens öra:
“Ser du Petter! en kunde inte veta hvad det var
godt för.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
