Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfröknarne - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det villande haf? God afton, gubbas! Hur står det till
med helsan?“
“Nej kors!
t?e grosshandlarn! Jo
taek som frågar,
så bra en kan må, när en står här och arbetar så en kan
fläka sig.“
“Hur har ni kommit på grund till vägs?
Det blåser
ju inte, vet jag.“
“Jo se, skuta gick opp på stena, om herrn vill veta!“
sade Lars försmädligt, ty han kunde inte tåla
Stockholmarno, alltsedan en kurtisant bodbetjent derifrån tagit plats
i Dalarö och blifvit stor favorit hos alla skärgårdsflickorna,
och icke minst hos Olsons Greta.
“Vet du inte tojs, pojke! Ska du inte svara höfligt
på ett höfligt tilltal?“ sade Janson, nu på allvar rasande
på sonen. “Ah hut med dig! Te på köpet när det ä" du
sjelf som satt dit henna!“
“Ah det är inte så farligt,“ mente grosshandlaren,
“man kan inte vara så glad af sig, när man står på grund.“
“Får väl vara folk tor det,“ menade Janson.
“Jag har lust att komma upp och hjelpa er ett tag,“
sade sumpens egare i‘ det han lade till vid sidan af skutan,
hoppade upp på den med
sumplinan i handen, gjorde fast
den vid en knapp i relingen och gick fram till de båda
skepp ar ne.
“Det var hederligt hjerta pä karl!“ menade gubben
Janson och sjelfva Lars kunde icke låta bli att se litet
mindre surmulen ut, ty det är minsann icke så vanligt att [-Stoekholmsherrarne-]
{+Stockholnisherrarne+} göra sig så gemena.
Och som tre par armar alltid uträtta mera än två,
så dröjde det icke länge förrän gubben Jansons skuta
började vicka på sig, liksom om hon varit stadd i någon sorts
fundering på att vilja fortsätta sin färd. Först vickade hon
sakta oc-h liksom betänksamt, sedan allt starkare och
liksom hon med ens fattat sitt beslut, sade hon nu ett par
långsamma: “knak! skrap!“ och så var hon af stenen.
[-“Na,-]
{+“iså,+} ser du nu att det gick både raskare och bättre
än ni tänkte,“ sade Stockholmsherrn, i det han tog upp sin
näsduk, och torkade svetten ur pannan.
“Ja, det var ett hederligt hjelpetag, och det ska’
grosshandlarn ha tack för,“ svarade gubben Janson i det
han sträckte fram sin beckiga hand och gaf Stockholmaren
ett dugtigt handslag till vedergällning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
