Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfröknarne - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men si inne i stugan lär det på slutet ha’ varit alldeles
okristli rart och fint fast det förut va’ lika dåligt inne som
ute. För si, en gång så skulle länsman sta’ och panta för
en skuldsedel som nån ifrån Stockholm hade skickat te’n, och
grosshandlarn kan tänka att länsman blef litet
flat, när han
kom in, och fick se bara gull och silfver på väggarna, och
ännu flatare blef han när adelsherm tog opp bara runda
blanka silfverpengarna ur en kista och betalte honom
kontant och bad honom dra så långt vägen räckte. — Men si
det var då för resten ingen konst för den som var i
kompakt med fan, inte.“
“Att be’ honom ge sig af dit?“ frågade grosshandlaren.
“Nej, jag menar att ha’ guld och silfver, jag! Och det
var allt raggen sjelf som hjelpte’n te slå pengarne för
far min och många andra som for förbi om nättema när
di va’ ute på fiske, svor och förbanna sig på att det lyste
i stuga som rödaste eld, och
de hörde hur det hamra och
hamra derinne, och såg den långa svarta adelsherm hur
han gick förbi
fönsterna med en annan svarter en
bredvid sig, och den hade ingen skugga, ser grosshandlarn, så [-det-]
{+.det+} var allt ‘skamfoten1 sjelf, det.“
“Jaså, har han ingen skugga, han
då?“
• “Nej, tycker nån det! Den tog
erkengeln åf en, när
han vräkte ner en ur himlariket, ser grosshandlarn. Nå
hur det var, så kom der en vacker dag ett stort fartyg
som kasta ankar ute på fjärden utanför Foglarö, och några
fiskare som va’ te not, såg en okristlit grann
karl stiga
ner i en båt och sätta i land midt för stuga der svarten
bodde, och, grosshandlarn kan tänka att när han kom opp
i land, så gaf han sig te å åbäka sig som en galning oeh
falla på knä oeh skrika och slå med nätVarna som en varit
från spitalet,
oeh svarten kom ut från stuga och
fiög‘en i
famn, och döttrarna kom med ut och de blef ett farligt
alloh, och det var då sonen det si, som kom hem ifrån
hundturken, Och då blef det sju resor värre om nättema,
för si då brann det ljus hela natta, och det tjöts och det
hamrades och det bultades så det hördes långt ut på fjärn.
Och si den tida hade vi en omenskligt rar prest på
Fog-Ijirö, och när han fick veta att son kommit hem från
hundturken, och att der blef allt värre och värre lefveme, så
tog han Gud i hågen och klockarn med sig och handboken
i. fickan och gaf sig dit en vacker dag på hösten för te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
