Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfröknarne - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera, och ett
halt’t år efter så sökte han sig- ifrån Foglarö
och bort åt Norrteljesidan, men si det var rakt omöjligt
te ta honom att säga hvad han visste. Men det vet man,
att dan efter sen han varit hos svarten, så for han te
Stockholm, och der lär han allt
1m varit oppe för
konsistorium för att han hade varit i lag med fan, och di ville
väl inte göra något åfet, efter som det aldrig hördes
något af.“
“Nå, men hur gick det sedan med Svarten som ni
kallar honom?“
“Ah, det gick som det skulle gå, det, ser
grosshandlarn. För si, hut går alltid hem, om det också dröjer litet,
och en vacker natt, det var ändå i slutet af oktober och
jag minns det som det varit i går, så fick vi som va ute
med noten på andra sidan åf ön, si ett farlit starkt eldsken
på himlen, och det flamma och bolma så vi trodde rakt
att hela Dalarö stod i brand. Och när vi såg litet bätter
efter, så märkte vi att det var Svartens stuga som brann,
och så
rädde vi va så gaf vi oss ändå åf dit för te se om
vi kunna berga något, men när vi kom dit så var det bara
som en enda glödande masugn alltihopa, och ingen
men-uiska syntes till, mer än svarta katten som flög omkring
och jama
och skrek, ocli bäst som det var så blef han
alldeles som vild
och flög rakt in i
eldou, och q v ar blef [-lian.-]
{+han.+} Och när öfolket sen dan derpå börja på ocli gräfva
i glödhögen, så träffa di på ben efter en menniska,
eller
om det var efter katten, eller hvad jäkeln det var, —
men ingen menniska hörde ett ord mera om hvarken
döttrara eller son. Och ingen hade sett till någon af dem,
fast det var då en halftokig fiskare som påstod att han
samma natt en half mil utåt
fjäm mött ett stort fartyg
som var alldeles odrägligt fint och vackert, och der hade [-lian-]
{+han+} på däcket sett sonen te’ svarten som han kände
igen. sodan han sålt fisk åt’en en dag och fatt
cn stor utländsk
mlfverslant i betalning, — men si den trodde då ingen på,
utan folket i hela trakten trodde i stället att ‘skamfot‘ [-tagit-]
{+lagit+} hela sällskapet, — och det trodde jag med — den [-liden-]
{+tiden+} förstås.“
“Nå, har ni nu ändrat tro?“
“Ja, det är inte utan det, ser grosshandlarn. För si,
det kan fäll nu vara en tio år sen så der vid lag —“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
