- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
113

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfröknarne - 2. - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och medan grosshandlarn vek af åt sidan för att
komma till den efterlängtade pricken, fortsatte fader
Janson och hans kära son sin fart till Dalarö brygga, derifrån
Jacob Bagge just nu lade ut för att fara till Stockholm,
beledsagad af ett gräsligt hviftande af näsdukar i alla
regnbågens färger. Man kunde tro att det gällde en resa
öfver oceanen.

Di der Stockkolmara ä’ då ena underliga marchiner,“
sade Lars filosofiskt, medan de lade till, “ser ni, far, så de
hviftar och far med snytnäsduka, som andra galningar!“

*



3.



Några dagar efter sedan grosshandlaren hjelpt gamle
Janson af grund, och efter det han under tiden på sjelfva
Dalarö hört sig för om de så kallade skärgårdsfröknarne,
samt dervid fått höra den ena historien underbarare än
den andra, satte han sig en vacker morgon i sin lilla sump,
hissade sitt råsegel och begaf sig af åt Ornön till, med
fast beslut att försöka taga reda på hur det egentligen
hängde ihop med de båda skärgårdsfröknarne, om hvilka
så underliga rykten gingo.

Det blåste en lätt nordvest, och utan att bry sig om
hvarken prickar eller grund; ja, utan att ens lägga ut så
mycket som ett gäddrag, länsade han undan förbi Dalarö
gamla skans, och vek af inåt det på afstånd hägrande
Ornölandet, der den gamla optiska telegrafen utgjorde ett
aldrig svikande sjömärke. Det var en frisk, klar och
herrlig morgon: men grosshandlaren var så upptagen af tanken
på de båda trollpackorna, att han egentligen icke hade
något sinne för naturens skönhet, hvilket han annars hade
i hög grad. Och det är också i sanning ibland det
angenämaste man kan företaga sig, att så der, helt och hållet
rående sig sjelf, tillbringa en sommardag på sjön i sin sump.
Jag har läst någonstädes att fiskaren skall vara en rå
varelse, och jag har icke glömt salig Fahlcrantz’ definition
på ett metspö: “en lång stång med en metmask i den ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free