Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfröknarne - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvånade ut ölver det fina sällskap som
de kommit i. Vid
ena gafveln der ingångsdörren var, stodo ett par halfviixna
äppleträd, och bakom stugan en stor rönn, som med en
viss godmodig vänlighet sträckte några af sina halfrodnade
drufklasar ut öfver gökmatsgräset på
torftaket.
Så såg det ut, och man kan just icke undra på att
vår grosshandlare blef ganska förvånad vid åsynen af denna
eremithydda som så litet brytt sig om att låna af den
moderna arkitekturen.
Just som han efter närmare besinnande tog ett par
steg för att närma sig stugan, hörde han en djup och
nästan manlig röst tätt bakom sig.
“Hvad vill han här? liva’ sa’?“
Han vände sig om och såg framför sig en lång
qvin-lig gestalt, klädd i gråbrun drägt, bestående af lång kjol,
samt ett slags kofta eller öfverrock med kapuschong,
uppdragen öfver
hufvudet, från
hvilket ett gråstripigt hår
hängde ned omkring ett par magra och ihåliga kinder.
Ett par djupa, gråbruna ögon spände sina uppmärksamma
blickar på hans anlete, och grosshandlaren blef litet
underlig till mods. En mera träffande uppenbarelse af en af
Macbeths hexor kan man icke gerna tänka sig, än den
figur han nu hade framför sig, och hvilken gerna kunde
vara en af don magra “jordens bubblor“, — som
Shak-speare säger.
“Jag skulle bara fråga om det inte vore möjligt att
iå köpa ett halfstop mjölk,“ sade han slutligen, sedan han
hemtat sig något.
“Nej, vi ha ingen mjölk till salu,“ svarade qvinnau
med samma sträfva stämma som förut.
“Jaså, det var dumt det. Men jag kan väl förstå att
ni inte har någon ko häruppe. Det finns väl intet bete
för henne,“ svarade grosshandlaren, i tanke att fåfänga
äfven skulle finnas hos denna qvinna som hos alla andra,
och att don följaktligen
skulle kunna såras.
Och han gissade rätt.
“Ha vi ingen ko?“ sade qvinnan i det hon med
långsamma steg nalkades stugan, följd af vår vän
grosshandlaren, som föresatte sig att vara så envis som möjligt.
“Jo vasserra! Vi ha två kor till och med, om ni vill veta.“
“Så mycket bättre; då lår jag bestämdt köpa litet
mjölk,“ inföll grosshandlaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
