Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfröknarne - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Vet ni inte livad jag menar? Brefvet från
erke-biskopen. Förstår ni inte?“
“Nej, jag liar inte något bref, och erkebiskopen
känner jag inte,“ svarade grosshandlaren, inom sig nästan
ångrande att han följt
mod.
“Således ännu inte, således ännu inte,“ mumlade den
gamla sorgset, i det hon gick tillbaka till sin vrå, och med
en djup suck nedföll på stolen på nytt.
“Var inte ledsen, fröken Åsa,“ sade den andra, i det
hon gick fram till
system och lade sin hand på hennes
•axel, “det kommer nog... du vet att han har lofvat det.
Och han håller alltid hvad han lofvar.“
“Ja, det är sannt,“ svarade den andra, “det är sannt,
fröken Thora. Jag skall vänta . .. jag skall ännu försöka
att vänta.“
“Men hvad vill ni då här?“ frågade den första, i det
hon på nytt närmade sig grosshandlaren.
“Jag har ju redan sagt er det, jag önskade att fa
köpa litet mjölk,“ svarade denne i det han, som bevis för
sanningen af sin utsago, höll fram mot henne sino butelj.
“Ska vi då sälja mjölken åt honom, fröken Åsa?“
“Inte sälja, fröken Thora! Skänka honom ska vi,
— hör du, inte sälja! Det är under vår värdighet, kom
ihåg det!“’
“Du har rätt, fröken Åsa,“’ svarade den andra, i det
hon böjde på hufvudet med ett slags from undergifvenhet,
såsom inför en högre makt. “Du har rätt, nu som alltid!“
Och derpå tog hon buteljen ur handen på
don allt
mer och mer förvånade grosshandlaren, och begaf sig med
långsamma steg ut genom dörren.
Den gamla i vrån försjönk i djup tystnad och under
tiden hade grosshandlaren godt tillfälle att se sig omkring
i den egendomliga stugan. Dess enda bohag utgjordes af
ett par bänkar utefter ena långväggen, samt på väggen
midt emot dörren ett gammalt ekskåp som tycktes ha sett
bättre dagar. Strax bredvid vrån der den gamla satt,
fanns en spisel, hvars häll bestod af en stor flat sten,
medan rökfånget var snedt och vindt uppmuradt af de mest
olikformiga tegelstensbitar. Hällen var dock alldeles ren
och blankskurad, och någon eld tycktes icke på den ha
varit uppgjord på länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
