Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfröknarne - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dessutom skulle de bara kringstjäla oss och vilja oss [-oudt,-]
{+ondt,+} det kan ni lita på. Men tyst, nu kommer min
syster
tillhaka! Nämn ingenting
för henne om att ni
känner till mesalliansen, det skulle bara göra henne ledsen,
stackare.“
Den andra systern kom nu in, med buteljen tylld med
mjölk, och lemnade den till dess egare. Hon såg tankfull
ut, och det syntes tydligt att någonting vigtigt grumlade
hennes vanliga lugna känslolöshet.
“Jag begriper inte,“ sade hon efter ett ögonblick i
det hon vände sig till systern, “jag begriper inte livar
■Källros’ är? Jag såg bara till ‘Stjernan1. Ja, jag
försäkrar dig att den andra kon såg jag inte till!“
“Ack det var
saunt, det,“ svarade den andra helt
likgiltigt, “medan du var åt skogen i morse, så kom mor
Anna borta på andra sidan och gret och tiggde litet mjölk
åt lilla barnet, för deras ko hade blifvit all i förrgår. Dä
lät jag henne ta’ ‘Källros‘ i stället.
“livad för slag? Skänkte ni bort lcon?“ utropade
grosshandlaren alldeles förbluffad.
“Ja, vi hade ju två, och de
hade ingen,“ svarade
skärgårdsfröken så enkelt som om hennes handling varit
det naturligaste i verlden.
Grosshandlaren var just ingen särdeles hjertnjupen
herre; men till hans heder måste jag omtala att han blef
rörd. En sådan fattigdom, blandad med så mycken
sjelf-uppoffring hade han förr aldrig drömt
om: och hans rörelse
blef ännu större, när den nyss inkomna systern svarade
lika lugnt som den andra:
“Du handlar alltid rätt, fröken Asa! Jag blef bara
litet förvånad ■öfver att inte se till henne.“
Sedan grosshandlaren utbytt ännu några ord med de
båda skärgårdsfröknarna, tog han på det mest höfiiga sätt
afsked af dem. De besvarade detta afsked med en
värdighet, som om de varit sannskyldiga drottningar. De
följde honom ut på backen utanför stugan, och medan den
yngsta ett ögonblick aflägsnade sig åt sidan för att flytta
undan en bytta som hon tyckte stod för mycket i
vägen.
_ sade den äldsta hastigt åt deras bortgående gäst, i det hon [-lättade-]
{+fattade+} honom i armen:
“Tror ni att min syster skulle kunna få skiljas vid sin
man, utan att vi behöfva vänta på erkebiskopens bref?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
