- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
126

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och meclan majoren sitter och undrar på detta, vilt
jag i största hast presentera honom för den värde läsaren.
Major Grip är. en högrest, ståtlig karl på några och femti
år, och scenen försiggår på hans egendom, Torsäter, ett par
mil från Upsala. Majorens hela familj utgöres, utom honom
sjelf, af döttrarne Blenda och Lilly, den första nitton
oclx
den andra sexton år; hans syster, fröken Stafva, vanligen
af majoren kallad “Stafetten“; majorens brorson, Harald
Grip, för närvarande student i Upsala; herr adjutanten,
löjtnant Holm, som öfverraskades af sin förman, då han i
en af alléerna i parken stod försjunken i betraktandet af
den vackra Blenda, samt en gammal uttjent soldat, som
i många år varit majorens kalfaktor, af honom sjelf
tått
det martialiska namnet Träff, och nu hos sin gamle chef [-hade-]
{+liade+} ett godt bröd till döddagar.

Majoren åtnjöt stort anseende inom sin ort och inom
det regemente, han tillhörde; men det hindrade icke, att
man i vissa fall ansåg honom litet galen, såsom till
exempel i sättet att uppfostra sina
döttrar, och kanske ännu
mera i det sätt, hvarpå han på sitt tvära och militäriska
vis afvisat åtskilliga friareanbud, mera ställda till gubbens
respektabla förmögenhet och trenne landtegendomar, än till
de båda unga flickorna, hur vackra och behagliga de än voro.

Som han dessutom hvarken spelade kort eller drack
när som helst, var han just icke någon särdeles omtyckt
granne. Men det brydde han sig icke särdeles om. Han
trifdes bäst med att sköta om sitt landtbruk, klappa sina
snälla flickor, ta sig ett litet gräl med “Stafetten“
emellanåt, ett parti bräde med löjtnanten eller kyrkoherden i
socknen — en gammal bataljonspredikant, som fått
pastoratet genom hans inflytande — eller också att i sällskap
med Träff hålla räfst med harar och räfvar i skogarne
omkring Torsäter. Löjtnant Ilolm var majorens adjutant och
hade i denna egenskap bott på Torsäter omkring ett halft
år. Han var en rask och dugtig yngling, som såg bra ut [-utan-]
{+ntan+} att vara snörd eller blaserad, som våra
garnisonsofficerare, och som, fastän han var fattig och af ofrälse
börd — fadren hade varit bruksförvaltare — förde sig så
väl och såg så fin och städad ut som trots någon baron
om tolf eller femton anor och ett von eller af framför ett
namn med något af odjur uti. Han var fattig som en
kyrkråtta, men modig, rättfram och duglig som få af hans
kamrater. Skicklig landtmätare, inte så dålig ingeniör,
ocli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free