Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald hade en frisk, klingande röst af hög klang,
och när till slut Birger med sin djupa bas stämde in med
honom i sista raden af
versen, så lät den sången mer än
väl höra sig, trots både trast och lärka, som qvittrade och
slogo från äng och trätopp.
Sjelfva göken, som nyss förut
galit i en
ok, blef helt förskräckt eller också afundsjuk
ötVer att han bara hade
två toner att spela på, och med
ett hastigt kraxande
flög han bort
öfver deras hufvuden.
Men det störde icke
Tåra båda vänner. De
vandrade
med raska steg på framåt Torsäter; Birger litet emellan
seende sig tillbaka
om inte den
vackra amazonen skulle
hinna fatt dem, och, trots Haralds uttalade mening, ändå
temligen orolig
öfver att något kunnat hända henne. Men
ingen kom, och de båda vandrarne hade redan hunnit till
parkgrinden, framme
vid gården, då de plötsligt hörde dånet
af hästfötter bakom sig, hästfötter som närmade sig i
hvinande karrier.
“Se så! der ha’ vi henne!“ utropade Harald i det han
öppnade grinden, “hvad sade jag?“
“Nå, gudskelof!“ utbrast Birger
mod en suck af
lättnad, “jag kan inte säga
hvad jag
varit orolig!“
[-1-]
{+I+} detsamma fingo de sigte på den kommande hästen.
Men hvem kan måla de begge unge männens häpnad och
förskräckelse när do sågo honom komma ensam tillbaka.
“Någon olycka har bestämdt skett?“ ropade Birger
och ställde sig hastigt midt i grinden för att möta den i
full fart annalkande hästen; “jag kastar mig upp på hästen
och rider tillbaka för att se efter!“
“Ar du galen?“ utbrast Harald förskräckt. “Hästen [-slår-]
{+slär+} omkull dig! Du kan ju bli rakt förderfvad! Låt bli det!“
“Men du tänker då inte på att om någon olycka har
skett, så är det vi som vållat den?“ sade Birger hastigt,
i det han med utbredda armar beredde sig på att taga
«mot hästen, som nu blott var några steg ifrån honom.
Och som hästen ämnade
vika af för att springa in genom
grinden, uppgaf Birger ett högt och skallande rop, hvilket
hade den verkan att hästen, förskräckt och förvånad på en
gång,
tvärstannade med darrande ben och flåsande
näsborrar samt alldeles drypande af svett.
Och innan Harald hann säga ett ord var Birger med
ett hopp uppe i
fruntinnnerssadcln och satte af tillbaka i
fullt fyrsprång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
