Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hm!‘r afbröt majoren, “detsamma kan jag säga om
dig! Fan till toalett det der att dra’ långt ut: Var väl for
Upsalaftämmandets
sknll kan jag tänka.“
“Visst inte, pappa!“
“Nå, må vara tor hvad tusan det
Till! Slå i kaffe nu,
Blenda! Jaså, kokta ägg oekså! Det var bra, Stafetten du!
Pojkar ne ha’ varit ute på förmiddan, ä’ väl hungriga, kan
jag tänka! Eller hur, pojkar? Slå er ner nu! Har inte du,
Harald,’sagt din vän der att det aldrig tåls något krus på
Torsäter? Inte? Nå så hör du det nu då, Birger — och
hin skall dig anfäkta om jag märker några krusifixeringar
vidare!“
“Skall inte hända, farbror!“ försäkrade Birger i det
han bjöd armen åt fröken Stafva, medan Harald ledde Lilly
fram till bordet.
“Ser man på bara! lim! Gentilt ska’ det vara! Gamla
Stafetten skiner som en sol, ha ha ha! Galna i studenter
ä’ di, både gamla och unga. Nå, löjtnant, då
tår väl du
vara min kavaljer, efter som fästmön redan sitter der!“
[-“Gerna,-]
{+“Gerua,+} farbror.“
“Tacka dig fan för det! Jag mins de tiderna då det
inte var så förbaskadt vanligt för en löjtnant att tå
bjuda
en major armen — på morgonkvisten åtminstone! På
qväl-larne gick det an, när de va
påstrukna begge två, — men
nu låter vi maten tysta munnen en stund. Hugg in nu,
gossar, och låt se att promenaden gifvit er aptit, och sitt
inte och stick i gudsgåfvorna
$om prestgårdsmamseller, inte!“
Och detta läto de begge studenterne inte säga sig två
gånger. De gjorde heder åt anrättningen, så som man gör
vid ett par och tjugo år, då man har godt samvete, lätt [-hjerta-]
{+hjorta+} och kommer ifrån en två mils morgonpromenad.
Stafetten såg på dem med den innerliga förnöjelse som
en god husmoder alltid känner då hennes gäster låta sig
väl smaka hvad huset förmår; majoren betraktade den med
en viss beundran, ihågkommande egna unga dagar, ehuru
han visst icke ännu var någon
kostföraktare.
Blenda och löjtnanten sågo för det mesta på hvarandra,
och Lilly kunde inte underlåta att helt tyst. för sig sjelf göra
den för Birger icke serdeles smickrande anmärkningen att
han åt väl mycket för att vara en ung man med
studentmössa och långt mörkt hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
