Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viktigt älskvärd, låtsade hon likväl inte om att orden stucko
henne.
[-“Ki-]
{+“Isi+} är ju tödd i Vermland?“ frågade hon. för att ge
samtalet en
airnau vändning.
“Ja, vid sjelfva stranden af
Ivlareltven,“ svarade Birger.
“Lefva edra föräldrar ännu ?“
‘’Min mor lefver! Ack, fröken Lilly, om ni visste eu
sådan älsklig, förträfflig mor jag
hav! En fattig, stackars
komministerenka som i tio år ensam stretat för sin slvngel
till son, som nog gjort henne många sorger! Och som hon
ändå älskar så ömt, så innerligt!“
[-“Ni-]
{+“INi+} är lycklig ni, herr Birger, som har en mor! Jag
har aldrig känt min, jag!“
“Ack då vet ni inte hvad det vill säga att vara
älskad, fröken Lilly! Ty en sann kärlek kan vara huru varm,
huru hängifven som helst; men den uppväger ändå aldrig
en mors! Och en älskares, en makes kärlek kan ersätta
mycket, men jag tror ändå inte att den kan fylla den tom
het som den menniska känner, hvilken aldrig haft en
moders ömhet att sola sig i, att känna sig styrkt och tröstad
och stålsatt utaf!“
Lilly såg på sin roddare med förvåning. Hans öga
strålade, hans kinder färgades, hela hans väsen lyste af
hänförelse när han talade om sin mor. Han blef så
vacker af denna inre värma, att Lilly vände bort ögonen för
att inte bli bländad och för att inte förgäta sin
liämd.
“Se der borta i vassen sitter pappa och slantar,“
ropade hon hastigt i det hon viftade med sin hvita näsduk.
“Om vi skulle ro till honom i stället?“
“Det vore bara att störa
honom, — och nu ha vi ju
dessutom inte långt qvar.“
“Ja
men..och Lilly viftade fortfarande åt
fadren.
“Ni ser ju sjelf, fröken! Han märker det inte, han har
bestämdt en gädda på kroken. Och de vackra neckrosoma
sedan, då skulle vi ju gå miste om dem.“
“Tycker ni mycket om neckrosor!“ frågade Lilly som
nu hade hemtat sig från sin lilla förvirring, och åter såg
honom lugnt och obesväradt i ögonen.
“Ja, det är den älskligaste blomma jag vet. Det finns
ingen annan som går upp mot henne, der hon ligger och
gungar på den klara böljan. Har det nånsin funnits några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
