Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deles lång, fatt tag i hennes klädning och hållit henne qvar
i båten.
Och nu låg han på knä på botten af ekstocken och
höll nästan i sina armar den unga flickan som ännu inte
riktigt sansat sig efter den öfverhängande faran. Birger
var otröstlig, han visste inte hvad han skulle taga sig till,
han talade osammanhängande ord, ja, jag tror nästan att
han i höjden af sin förskräckelse oc-h förvirring mer än en
gång utropade: “älskade Lilly“ — åtminstone kan jag inte
bestämdt ansvara för motsatsen.
Men inom ett ögonblick hade Lilly sansat sig, och
modig som hon var af naturen, gjorde hon sig lös från de
armar som stödde henne, och sade med ett försök till
leende, som dock nästan totalt misslyckades:
“Bet var ju ingenting! Jag vet inte hvad som
kommer åt mig i dag. Var så god och återtåg er plats, herr
Birger, och laga att vi fa komma i land. Det skall
återställa mig helt och hållet.“
“På stunden, min fröken!“ stammade vår vän Birger
förvirrad, och makade sig baklänges tillbaka till sin plats.
Han utsträckte händerna efter årorna, — ett utrop af
öfver-raskning undslapp honom.
[-“livad-]
{+“ITvad+} är det?“ ropade Lilly.
“Arorna ä’ borta! Jag glömde att de inte voro
fast-gjorda, utan suto lösa mellan rodderna!“
“Och nu ä’ vi inne i bäcken och
drifvä neråt
qvarn-fallet!“ utropade Lilly, rädd på fullt allvar.
Birger såg sig om, och hon hade verkligen rätt. Medan
han hade sökt återkalla henne till sans, hade strömmen fört
den lätta ekan med sig och den gick nu i full fart utföre åt [-qvarnfallet,-]
{+qvarnfallet.+} som visst inte var serdeles högt, men som dock
alltid kunde förskaffa Lilly ett obehagligt bad och Birger
eviga
sjelfförebråelser för sin oskicklighet.
“Var inte rädd, fröken!“ ropade han hastigt, kastade
rocken af sig, och var med ett lätt hopp i vattnet, fattande
tag i ekans framstam, och med säkra simtag skjutande
henne framför sig till stranden som icke var serdeles aflägsen.
Lilly uppgaf inte något rop, hon satt alldeles tyst, och
glömde både sin hämd och sin fara, för att
förstnlet betrakta den raske simmaren som inom några ögonblick lade
ekan välbehållen i land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
