Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och få på sig utaf Johanneses kläder, medan jag torkar di
der framför ugnen . . . för si, jag- har just bak for mig i
dag, så det passar ackurat som det vore gjordt, det. Och
lilla frökna kan just titta in te mormora under tiden, för
hon längtar så ända
torfasligt efter si’ lilla ‘raringe1, som
hon kallar’na!“
Och dervid blef det. Mor Kerstin trippade förut, under
oupphörligt pratande och nigande, och Birger måste ge sig
af med, och till sanningens, om också just icke till hjeltens
heder, måste jag säga, att han gjorde det temligen gerna,
ty de våta kläderna började kännas litet obehagliga, hur
varm och vacker än dagen var.
Inom en qvart var vår unge studiosus iklädd
‘Johanneses’ helgdagskläder af hemväfdt linne, och när han på
det sättet utstyrd kom ut i stugan, der Lilly redan satt
vid det renskurade bordet med den rykande kaffepannan
på, och der mor Kerstin stod vid det gamla,
blåmålade
hörnskåpet och lade upp det allra gullgulaste smör på en
liten tallrik med Rosendals -lustslott midt i bottnen, så
tyckte han sjelf att alltsammans såg så hemtrefligt ut, att
han gerna velat vara mjölnar-J ohannes i egen person, om
nämligen Lilly också kunnat förvandlas till en bygdens
tärna, i stället
för att vara en fin fröken.
[-“Nå-]
{+“Uå+} kors i alla mina tider!“ utropade mjölnarmor, och
slog sig med ena handen på knät, i det hon höll
smörtallriken med den andra, “allri’ har då gossen mins kläder
sett så golika ut förr, det är då lifs lefvande sanninga, det.“
“Säg inte det, mor!“ svarade Birger litet förlägen
öfver gummans beundran, “så rara kläder som de här! [-Ni-]
{+Tsi+} har bestämdt väft dem sjelf?“
“Ja det har jag med, och skam te sägandes har jag
sytt dom också, fast ena mamsella i prestgåln hjelpte mig
te rätta med klippningen ... för si hon klapp dom efter
bror sins, som ä’ deroppe vid studcringa i Uppsala, kan
tänka. Tycker inte lilla frökna att herrn ser för innerlia
rar ut?“
Men Lilly hade just nu någonting mycket vigtigt att
syssla med en balsamin som stod i en sned kruka i
fönstret bredvid bordet, så att hon hörde inte på det örat.
“Ja, nu slår jag i kafletåm, jag,“ fortfor mor Kerstin,
“och så ska’ ungherrskapet doppa te, för både brö’t och
smöret så ä’ det färskt, skam te sägandes. Och den rara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
