Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag försäkrar er, fröken Blenda, att jag orkar
verkligen inte.“
“Så ledsamt! Då blir pappa vid ännu värre lynne
än förut. Vill ni inte göra mig den tjensten och
forsöka
åtminstone?“
“Gerna, om jag kan!“
“Det var snällt, herr Birger! Kom då, så att vi alla
äro i ordning dernerc när pappa kommer.“
Och dermed fattade hon Birgers erbjudna arm, och de
gingo nedåt alame, medan majoren och löjtnanten i sned
riktning från skogsbacken sigtade åt samma håll. Isär
löjtnanten fick se sin fästmö vid Birgers arm, ville han
påskynda farten; men majoren, som just då höll på att
utbreda sig öfver en förväntad präktig hafreskörd på. den
nyodlade marken, höll honom qvar vid armen, och den
stackars fastmannen måste med speladt tålamod åhöra
majorens landtmannafunderingar, då han bra mycket hellre velat
vara derframmo hos sin lastmö, som han med en viss
hemlig oro såg vända sitt lilla hufvud mot den unge studenten,
som om hon haft något
mycket vigtigt att säga honom.
Och det var just då som Blenda helt hastigt, och
som om det varit den likgiltigaste sak i verlden, sade till
Birger:
“A propos! Det är kanske inte värdt att nämna
något,
åt pappa om det der lilla olyckstillbudet vid
qvarnfallet, —
det skulle bara göra honom orolig.“
“Jaså, fröken Lilly har omtalat för er...“
“Ja, helt nyss.
Hon skrattar sjelf åt alltsammans, och
det var ju heller ingenting att bli rädd för.“
“Nej, det är sannt!“ sade Birger, allt mera
förtörnad,
fast han dolde det under ett sötsurt löje, “jag skall
visst-ingenting säga.“
“Ja ja, förstå mig rätt: 1 dag endast. Annars ha vi
inga hemligheter för pappa, och i morgon talar nog Lilly
om alltsammars. Men se der ha vi nu pappa och min...
och löjtnanten. Tack, herr Birger!“
Och hon lemnade honom helt hastigt, i det hon
skyndade fram till Lilly, som till utseende alldeles lugn, men
ändå inom sig helt orolig och tvekande stod framför det
dukade middagsbordet, sysslande med att lägga en bruten
servet omkring den väldiga potatiskarotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
