Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var strålande vacker der hon satt, men det låg’
ett så djupt drag- af svårmod och sorg öl ver det
hleka anletet, som om all verldens smärta i detta ögonblick
hade
strömmat öfver och hotat att qväfva det unga hjertat.
“O, mitt glada, mitt ljusa fadershem!“ hviskade
hon,
nästan utan att veta det sjelf. “Det gick storm och åska
öfver dig, och nu står jag här ensam och utkastad i
verl-den! Detta skall hädanefter bli mitt hem; bland dessa
främmande menniskor skall jag framsläpa mitt lif!“
Och stora, heta tårar tillrade utåt de fina kinderna;
men hon borttorkade dem icke — hon tycktes icke veta
af att de föllo. Men allt efter som de folio allt fler och
fler, så blef det ljus öfver anletet, och barmens våldsamma
höjning och sänkning stillades så småningom, och efter några
ögonblick strök hon håret tillbaka, knäppte ihop sina hvita
händer och suckade med en blick uppåt, en
blick som nu
mera icke drömde, utan visste livad den sökte:
“Gud skall ge mig styrka att rätt uppfylla mitt kall!
Gud skall välsigna min sträfvan, och min far skall från
Hans ljusa himmel se ned på sitt öfvergifna barn!“
Och nu torkade hon bort tårarne och log åter.
En liten gråsparf, djerfvare är kamraterne, kom
flygande och satte sig i det öppna fönstret; han såg på henne
så undrande med sina små kloka ögon, och när hon ur sin
ficka tog upp några brödsmulor och kastade åt honom, och
han först blef skrämd men strax derpå kom igen och
plockade upp smulorna från fönsterkarmen; då var hon icke
längre ensam, tyckte hon, och nu började hon att se sig
omkring i den nya bostaden.
“Men här är ju rätt trefligt,“ sade hon
för sig sjelf,
“här kommer jag nog att finna mig!“
Och i detsamma bultade det på dörren.
“Stig in!“ ropade den unga flickan.
“Ja, men dörren är låst,“ svarade en qvinlig röst
utanföre.
“Ack ja, det är sannt! Men hvem är det?“
“Jo, det är bara jag, Lina... och frun skicka mig för
att fråga om inte fröken skulle vilja ha litet frukost inne
på sitt rum.“
“Jo tack, hvarför inte!“ och hon öppnade dörren åt
Lina, som inkom med den väl försedda frukostbrickan, satte
den på bordet, och nigande gick ut igen, sedan hon först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
