Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och innan Julie hann svara, drog lian henne ined sig
ut i förmaket, der fru Anderson just kom gående på väg
in till dotterns rum. Hon såg särdeles mild ut, det måste
jag sanningen likmätigt bekänna, och just som hon fick
sigte på sin man och guvernanten, sade hon helt skarpt i
det hon ställde sig med
armame i sidorna, midt framför dem:
“Hvad är det här för maskopi mellan dig och fröken
Ståle, hvasa?
Der skickar ni ut
Hickan, och ..
“Nej men se på gumman min!“ utbrast herr Anderson,
och låtsade skratta, hvilket inte lyckades så illa för
cn så
pass ny landstingsman som
han var, “så hon kan skapa sig
fyrkantig! Ser, lilla Schuli,“ fortsatte han vänd till
guvernanten, “vi bruka ha sådana der små
paschascr för oss
ibland när vi ä’ ensamma. Det roar
gnmman min så mycket.“
“Hva .. . hvasa?“ stammade fru Anderson allt mera
för-bluifad, “har jag... har jag .. .“
“Det var utmärkt väl speladt!“ försäkrade Julie och
klappade händerna, i det hon helt vänligt såg på herr
Anderson, hvars lilla list hon förstod och värderade.
“Ja, lilla Schuli ska’
få se att hustru min kan nog
å de det och mer till,“ försäkrade herr Anderson, i det han
helt godmodigt nickade åt frun, och tog hennes arm under
sin andra, samt förde så båda två ut i matsalen, der Mina
redan stod förut och med förvåning såg på de inkommande.
Och så satte man sig till bords;
trun inom sig
tänkande: “Ah, vänta bara, tills i morgon!“ och Anderson
innerligt sjelfförnöjd öfver att han så bra lyckats afvända
det oväder som hotade att bryta ut. Under middagen var
Julie så uppmärksam, utan att vara krypande, så glad,
utan att vara närgången, och så full af takt, utan att vara
stel, att hon helt och hållet eröfrade både Andersons och
Minas
hjortan. Det var till och med inte utan att frun
sjelf glömde en smula af sin sårade värdighet, och började
se litet mildare ut än förut. Och när efter middagens [-«lut-]
{+slut+} Julie började omtala litet af sina föregående öden, om
sin far, som ruinerat sig på landtbruksspekulationer och
dött i förtvittan deröfver, och om modern, som underhållit
sig och trenne barn med handarbete och sömnad, så
började fru Anderson tycka att det inte var så farligt med
adelskapet, och det gjorde henne betydligt blidare till
sinnes. Den unga guvernanten räckte dessutom till för alla;
hon talade med Anderson om- handeln, med frun om hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
