Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har jag inte med egna ögon sett att hon mötte karlsloken
nere vid
Gustaf Adolfs torg, i hörnet, att han helsade på’na, [-ook-]
{+ooh+} att herrskapet gjorde sällskap ända till Vesterlånggatan
der hon gick in i garnboden, och att han väntade utanför
tills hon kom ut igen, och följde med’na tillbaks, fast han
skildes vid’na på torget igen, för att inte någon skulle få
se dom tillsammans, kantänka! Är det inte bevis det? [-Hvasa ?-]
{+Hvasa?+} Yåga neka till hon, min stolta fröken, att det inte
ä’ så som jag säger, och som jag sett med mina egna ögon!
Våga, om hon
kan i“
“Jaså, man roar sig med att spionera på mig?“
frågade Julie, i det hon med fast blick betraktade fru
Anderson, som stod framför henne med armarne i sidorna, så
som hon förut plägade göra i klädståndet, när någon ville
pruta för mycket. “Och med hvad rätt gör fru Anderson det?“
“Det var den oförsyntaste varelse jag nå’nsin råkat
ut för! Hon frågar med hvad rätt jag — jag spionerar på
min dotters guvernant!“
“Ja, det undrar jag inte på att hon frågar,“
interfolierade herr Anderson. “Du borde komma ihog, att fröken
Schuli inte är något tjenstehjon i huset, utan...“
“Jaså, hvad ä’ hon då, om jag får göra mig så näsvis
och fråga?“ sade fru Anderson, försmädligt nigande för dem
båda. “Är det jag kanske som är hennes piga? Är det så
du vill ha det? Men då har du lurat dig, min käre
Anderson, så mycket du vet det! Och fröken med, ifall hon
trodde att hon skulle få spela herre i mitt hus! Det kan
hon lugna sig åt!“
“Jag har kommit hit i huset som lärarinna åt or
dotter;. men inte som tjenstehjon,“ sade Julie i det don sårade
stoltheten dref blodet upp på hennes kinder; “och hellre än
att underkasta mig ett sådant behandlingssätt, afiägsnar
jag
mig ännu i dag!“
“Det låter hon bli, min stolta
fröken!“ uti>rast fru
Anderson. “Hon går inte förr än jag befaller, det skall jag
visa henne! Om vill jag att hon skall bli qvar, så blir hon
qvar, det skall jag visa henne! Men hon skall låta bli att
sätta sig på sina höga hästar, det ska’ jag visa henne! Var
så god och kom nu inte med några krumbugter, utan
bekänn att hon hade karlsällskap i går afton, när hon var ute.“
“Ja, det är sannt,“ svarade Julie lika lugnt som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
